”Ibland får saker och ting ta den tid det tar”

På Byarums Bruk håller Joel Enhörning traditionen vid liv.

På Byarums Bruk utanför Vaggeryd tas ­genuint hantverk på allvar. Joel ­Enhörning lockades av just det, av möblernas genomtänkta design och företagets miljö­profil.
– Processen vi använder är ­flera tusen år gammal och vi arbetar fortfarande som man gjorde förr. Det är ett industriellt hantverk och det känns ansvarsfullt och roligt att få vara en del av det.
Sedan 2010 är Joel vd för bruket och äger verksamheten ihop med sin far, Kenneth Ståhl, som bland annat ligger bakom Lammhults Möbler.

Att Joel och Kenneth fastnade för Byarums Bruk är ingen slump.
– Jag är i praktiken uppvuxen på fabriksgolvet. Och ända sedan jag var liten och gick runt på Möbelmässan i Stockholm, har jag velat jobba med möbler. Jag gillade Byarums Bruk redan då, säger Joel.
Det var dock i och med att brukets samarbete med Signe Persson-Melin som Joel och Kenneth började intressera sig på allvar. Och efter att ha läst en artikel i Residence började de dra i trådarna.
– I artikeln kunde man mellan raderna läsa att de sökte nya ägare och att de främst letade efter en lokal entreprenör som brann för samma sak, säger Joel.
Och brinner, det gör han.
– Det är ett fantastiskt material att jobba med. Aluminium varken rostar eller spricker och blir bara vackrare med tiden. Dessutom väger det bara hälften av vad gjutjärn gör.

På Byarums Bruk skyndas det långsamt och medan gjutformar i svart sand formar det 800 grader varma aluminiumet berättar Joel Enhörning att han inte planerar några stora förändringar för det ­lilla familjeägda bruket.
– Det handlar om att hålla det småskaligt samtidigt som man förädlar företaget. ­Det går inte hand i hand att satsa stort på optimering och effektivisering och sedan samtidigt säga att man ­jobbar med ett hantverk. Ibland får saker och ting ta den tid det tar. På så sätt är vi nog lite annorlunda.

Samarbetet med formgivare som Björn Alge, Signe Persson-Melin och Mårten Cyrén har varit avgörande för företagets utveckling.
– Utan dem hade vi nog inte ­funnits i dag. Då hade vi inte haft ett eget unikt sortiment.
Samtidigt glöms inte medarbetarna i gjuterisalen bort, som ­varje dag arbetar för att göra ­verklighet av formgivarnas idéer. Ibland är det ett fysiskt tufft jobb trots maskiner som hjälpmedel.
– Självklart så kräver det sin man eller kvinna att jobba i gjuteriet. De är otroligt duktiga och det handlar bland annat om att ­kunna känna att det är rätt fuktighet på sanden för den specifika produkt man ska gjuta. Här är det en medfödd fingertoppskänsla som gäller.

Text: Rebecka Gyllin