Vilka ska ta över?

Under snart tio år har en handfull småhustillverkare i Småland drivit en gemensam yrkesutbildning.
Den har varit populär och gett jobb. Nu hotas den av nedläggning och ingen förstår mer än att vi har en skolpolitik på ständiga irrvägar.

Vägen till Vetlanda kantas mil efter mil av tätvuxen granskog. Vägskyltarna, med namn som Sävsjö, Hjältevad, Landsbro och Eksjö, skvallrar om att vi är på väg rakt in i hjärtat av Trähusriket. Det är glest mellan gårdarna och husen, men här finns råvaran, sågverken och kunnandet. Än så länge, bör kanske tilläggas, det som är styrkan har samtidigt en baksida.
Det mesta ligger en bit bort, som Högskolan i Jönköping och Linnéuniversitetet i Växjö. Än värre är att högskolan och universitetet inte erbjuder rätt sorts utbildningar för att kunna försörja industrin med arbetskraft.
Dessutom står branschen inför en generationsväxling. En stor grupp, som överlevde konjunktursvackorna i början av nittiotalet och den senaste finanskrisen för några år sedan, börjar närma sig pensionsåldern. De ska ersättas. Och som sten på börda hotas alltså nu branschens gemensamma skolsatsning av nedläggning.
Staten har sagt nej till mer pengar. Men trähusfabrikanterna och Vetlanda Lärcentrum ger sig inte.
Väl framme i Vetlanda berättar Britt-Marie Vidhall, projektsamordnare på Vetlanda Lärcentrum, att hon just har lagt sista handen på en ny utbildningsplan och sänt in den till Myndigheten för yrkeshögskolan.
– Det handlar om en total omgörning. Den nya utbildningen är ännu mer marknadsanpassad, ännu effektivare. Vi har kortat studietiden med en termin, så nu är den sammanlagt på tre terminer. Och från första dagen får eleverna lära sig att arbeta med CAD-tekniken. Det är lite som Suzukimetoden, säger hon och ler.

Den nya kursplanen är formad av ledningsgruppen där den lokala trähusbranschen har majoritet. Där sitter representanter för Anebyhus, Hjältevadshus Myresjöhus och Trivselhus.
Nu blir det några oroliga månader innan Britt-Marie Vidhall och trähusföretagen får besked om det nya kursupplägget är okej. Först i mitten av januari nästa år vet man hur det går. Någon plan B finns inte.
Det var i samband med en företagsträff för snart tio år sedan som idén till att skapa en skräddarsydd husbyggarutbildning föddes. Några trähusfabrikanter klagade över att det var svårt att rekrytera byggnadsritare med rätt sorts kompetens. Dåvarande chefen för kommunens eftergymnasiala vuxenutbildning, Ann-Marie Brandt, tipsade då om KY, Kvalificerad yrkesutbildning, en utbildningsform som hade införts 2002 av den socialdemokratiska regeringen.
Vetlanda lärcentrum, som då hette Avena lärcentrum, tog kontakt med fler trähustillverkare.
– Det visade sig att behoven såg väldigt lika ut, berättar Britt-Marie Vidhall.
Det handlade framför allt om brist på byggnadsritare och stora förväntade pensionsavgångar.
Trähusföretagen insåg att här hade de ett gemensamt problem och kom tillsammans med lärcentrumet överens om att starta en ettårig utbildning till byggnadsritare.
– Kursen blev genast populär. Den var kort, så trots att du kanske hade familj och barn gick den med lite uppoffringar att genomföra. Och det viktigaste av allt, det fanns oftast jobb när du var klar, säger Britt-Marie Vidhall.

”Förändringarna av skolan har skapat oro, saker och ting hinner inte sätta sig”

Men säg det som är beständigt inom skolpolitiken. 2009 infördes en ny utbildningsform, yrkeshögskoleutbildning, och ”Myndigheten för yrkeshögskolan” bildades. Regeringen ville samla alla eftergymnasiala utbildningar under en hatt.
Alla KY-utbildningar ska fasas ut för att försvinna som begrepp år 2013, när de sista eleverna tar sin examen.
Vetlandas ettåriga KY-utbildning försvann redan 2009 och i stället ansökte kommunen och trähusbranschen om att få starta en tvåårig yrkeshögskoleutbildning, som brukar förkortas YH. Tanken var att ge eleverna en bredare kompetens än tidigare. Utbildning döptes till Kvalificerad Trähusprojektör. Vetlanda Lärcentrum fick grönt ljus och den första kullen gick ut nu i somras. Även en andra kull har börjat. Den blir färdig nästa år men blir den sista tvååriga – när Vetlanda ansökte om ett nytt intag för åren 2012–2014 blev det nobben. Inga mer pengar.
– När vi frågade varför vi hade fått avslag blev svaret att vi inte hade beskrivit behovet av utbildningen tillräckligt grundligt. Men avslaget var definitivt eftersom det inte går att överklaga YH-myndighetens beslut, förklarar Britt-Marie Vidhall.
Branschen och kommunen sände iväg en protestskrivelse till myndigheten, men utan resultat.
Britt-Marie Vidhall misstänker att YH-myndighetens brist på anslagsmedel – det finns bara pengar till ungefär en fjärdedel av alla ansökningar – och att branschen just nu är i kris låg dem i fatet. Det kan bli svårt för de nya eleverna att på kort sikt få jobb.
Nu står alltså hoppet till den nya YH-utbildningen.

Jag lämnar Vetlanda och åker den knappa milen ut till Myresjö. Där möter Stefan Eklund upp, som är produktansvarig för Myresjöhus villaprogram. Han var tidigare projektansvarig och i den rollen hade han även ansvar för en del av nyrekryteringarna till företaget. Stefan Eklund har suttit med i ledningsgruppen för yrkesutbildningen i Vetlanda sedan starten.
Vi går in på huvudkontoret och slår oss ned i ett mindre konferensrum.
Stefan Eklund kom hit till Myresjö från Malmö som nybakad gymnasieingenjör – fyraårig teknisk linje – för 37 år sedan och började sin karriär på ritkontoret.
Gymnasieingenjör är en utbildningsform som försvann för 20 år sedan i samband med Göran Perssons skolreform, när alla gymnasieutbildningar skulle bli treåriga. Sedan dess har de som velat bli ingenjörer tvingats tillbringa tre år på högskola.
Nu är dock begreppet gymnasieingenjör på väg tillbaka. På försök har Skolverket från den här hösten beviljat ett fjärde påbyggnadsår på 20 orter i landet. Ett exempel på skolpolitikens irrvägar.
– Det blev ett vakuum när gymnasieingenjörerna försvann. Vi har rekryterat högskoleingenjörer i stället, men tyvärr har det inte fungerat särskilt bra. Ofta är de överkvalificerade för de jobb som vi kan erbjuda. Mönstret är genomgående att de stannar ett, två år, sedan söker de sig vidare. De stora städerna och bättre lön lockar, säger Stefan Eklund.
Han tror att de ständiga förändringarna av skolan både när det gäller innehåll och betyg har skapat oro i alla läger. Varken elever, lärare eller arbetsgivare har hunnit lära sig det nya innan en ny förändring har varit på gång.
– Saker och ting hinner inte sätta sig, säger han.
Just nu upplever trähusbranschen sin kanske värsta kris hittills. Rapporter om nedläggningar, sammanslagningar och permitteringar är alltför vanliga. Jag undrar varför Stefan Eklund och hans kollegor är med och kämpar för en fortsatt utbildning i Vetlanda. Behövs den verkligen?
Han svarar otvetydigt ja. Och det finns flera skäl.
En är att regionen har en ganska rik flora av branscher. Är det lågkonjunktur inom ett område är det andra verksamheter som går för högtryck.
– Jag har varit med om några konjunkturnedgångar och sett hur duktig personal tvingats lämna företaget. Men de här personerna är inte tillgängliga när konjunkturen vänder upp och husbyggandet tar fart igen. De har hittat nya jobb eller flyttat. Och har du en gång bränt dig på en bransch och ett företag ska det mycket till för att lämna en fast anställning och komma tillbaka, säger Stefan Eklund.

”Vi har ett uppdämt byggbehov i landet som kommer att kräva mycket personal”

En annan anledning till att det behövs en lokal utbildning är den allt högre graden av kundanpassade hus.
– Det är en helt annan värld än när jag började jobba i företaget. Då var det mer att köparna fick ta de typhus som erbjöds. Valmöjligheterna var få. I dag har du ett oändligt antal möjligheter. Du kan flytta väggar och inredning och välja vilken fasad du vill. Varje hus som lämnar oss är unikt. Allt det här kräver en massa handpåläggning i form av nya ritningar och handlingar. Det i sin tur kräver flera kunniga ritare, förklarar Stefan Eklund.
Sedan är han övertygad om att trähusbranschen just nu har bottenkänning. Han tror att det börjar vända upp igen om ett år och då kommer det att behövas både byggnadstekniker och byggandsritare.
– Och tar man den lite större bilden så har bostadsbyggandet i Sverige sedan många år varit eftersatt. Vi bygger ungefär hälften av de bostäder som vi borde. Därtill behöver de gamla miljonprogramsområdena rustas upp för 300 miljarder kronor. Vi har ett stort uppdämt byggbehov i landet som kommer att kräva mycket personal, säger Stefan Eklund.
På frågan varför branschen inte själv driver en utbildning helt i egen regi svarar han att det skulle ta för mycket tid och resurser. Dessutom skulle företagen tvingas anställa eleverna eftersom de inte skulle vara berättigade till studiemedel.
– Det fungerar helt enkelt inte.

Vi lämnar konferensrummet och går bort till ett öppet kontorslandskap med flera arbetsplatser. På borden står dubbla skärmar. Det här är dagens ritkontor.

Borta är de stora ritmaskinerna som stod på rad och männen i vit skjorta, slips eller fluga.
En som har varit med på hela resan från ritmaskin till dagens avancerade CAD-teknik är Dave Delholt, som är projektingenjör. Även han är utbildad gymnasieingenjör. Han minns när datorerna kom till Myresjöhus för 30 år sedan.
– Vi var väl alla lite oroliga för vad det skulle innebära. Många började se sig om efter andra jobb därför att de trodde att datorerna skulle ta över helt, men det blev tvärtom. Vi har i stället tillförts fler arbetsuppgifter. I dag innehåller en ritningsfil en mängd uppgifter, som är kopplade till hela projektet. Det har varit att ständigt lära sig nytt.

En bit bort sitter Ulrika Sandberg, som kan sägas vara ett resultat av yrkesutbildningen i Vetlanda. Hon är bygglovsritare och har bara arbetat i två år på Myresjöhus. Tidigare var hon frisör i 15 år.

– Jag ville göra något annat och hade tänkte bli ekonom, eftersom jag drivit eget företag i många år och skött min egen bokföring och redovisning. Men så tipsade en kompis mig om den här yrkes-utbildningen, som passade mig perfekt. Jag trivs jättebra, säger hon.

FAKTA: Myndigheten för  yrkeshögskolan
• Startade sin verksamhet 2009.
•Hanterar ansökningar och bidrag till huvudmän.
•Bedriver tillsyn och utvärdering samt analyserar behovet av nya utbildningar.
•Administrerar även kvalificerad yrkesutbildning (KY), påbyggnadsutbildning (PU), kompletterande utbildningar (KU) och lärlingsutbildning för vuxna till vissa hantverksyrken.
Källa: Nationalencyklopedin

FAKTA: Myresjöhus
VD: Mikael Olsson.
Grundades: 1927.
Ägare: Sedan 2007 det börsnoterade norska företaget BWG Homes. Tidigare ägdes företaget under drygt 30 år av Skanska.
Antal anställda: 245 personer enligt den senaste årsredovisningen.
Omsättning: 1,5 miljarder kronor.

Text & foto Roland Fransson