Dyra rekryteringar– ett problem för trä– och möbelindustrin

Det går bra för trä- och möbelindustrin. Efterfrågan på byggprodukter är hög och många behöver rekryteras. Men samtidigt har det blivit allt svårare att hitta folk med rätt kompetens, vilket har lett till onödigt höga kostnader för företagen.

TEXT HENRIK SKAPARE FOTO MARIA G NILSSON

Ett normalår rekryteras runt 1 000 yrkesarbetare och 500 tjänstemän till trä- och möbelindustrin. Förra året rekryterades det dubbla och prognosen ser god ut även för 2017. Samtidigt har det blivit allt svårare att hitta folk med rätt kompetens.

– De flesta yrkesarbeten har gymnasial yrkesutbildning som krav, men gymnasieutbildningarna täcker bara en liten del av det rekryteringsbehov som finns, berättar Henrik Smedmark, kompetenspolitiskt ansvarig på Trä- och Möbelföretagen. Som en följd av detta tvingas många företag rekrytera personer som måste lära sig alla delar av jobbet på plats och det blir ofta en kostsam historia. I många fall kan det ta 12–18 månader att lära sig ett arbete, motsvarande en lönekostnad på 360 000–540 000 kronor. En orsak till att det i dag ser annorlunda ut än för 15 år sedan är att skolsystemet har förändrats. Lärarna har mindre tid att hålla kontakt med branschen och snappa upp vilket behov som finns och de praktiska programmen har fått färre timmar lärarledd undervisning. Det är inte bara skolan som har förändrats, utan också jobben som sådana. Förr kunde man stå vid samma maskin år ut och år in men i dag har man ett annat arbetssätt som ofta kräver högre utbildning. Det går naturligtvis att komma till bukt med de dyra rekryteringarna, men man ska inte förvänta sig att kompetensfrågan löser sig själv. Tvärtom måste man vara aktiv, engagera sig och samarbeta med sin kommun.

Och ett sådant samarbete kan snabbt bli lönsamt:

– En produktionschef eller en vd på ett företag kan engagera sig ganska många timmar för att få till bra utbildningar innan man kommer upp i samma summor som det kostar att lära upp någon från grunden, säger Henrik Smedmark. Engagemanget kan till exempel innefatta att sitta med i programråd, vara med i ledningsgrupper för YH-utbildningar eller engagera sig i Teknikcollege. Det senare är en kvalitetsmärkning av utbildningar i samarbete mellan kommuner, utbildningssamordnare och företag. En mer kortsiktig lösning är att utnyttja de metoder som finns för yrkesintroduktionsanställningar som gör att man under ett första arbetsår kan kombinera ett strukturerat lärande med arbete och få sänkta kostnader. En av dem som länge har jobbat strategiskt med kompetensförsörjningsfrågor är Conny Clahr, chef över order och offert på AB Edsbyverken och ordförande i den lokala styrgruppen för Teknikcollege. Företaget har producerat möbler sedan 1899 och ligger på en liten ort med stor träindustri. Conny Clahr beskriver Ovanåker som ett ”Mini- Småland” med många företag inom trä– och metallindustrin, men eftersom de ligger i en avfolkningsregion är det svårt att få tag i folk. I stället för att låta utbildningssystemet gissa sig till vad som behövdes gick man in som en tydlig kravställare och fick på så vis en naturlig kontakt med både lärare och elever.

– De vi kan locka till oss är återvändare och dem som vill ut i naturen och jaga, fiska och känna närheten till naturen. En del åker längre söderut för att plugga på högskola så det är viktigt att finnas kvar i deras tankar om de kommer tillbaka. Om man sedan lyckas få dem till sig gör man allt för att behålla dem på orten, berättar Conny Clahr. I dag jobbar AB Edsbyverken mot Teknikcollege, men de hade redan tidigare ett samarbete med den trätekniska utbildningen på gymnasieskolan.

– I arbetet mot Teknikcollege har vi försökt förlägga utbildningen så nära företaget som möjlig. Vi ger dem till exempel våra produktionsdokument när de ska läsa om hur man tillverkar saker. Den typen av konkreta saker tror jag ger stor effekt, säger Conny Clahr. Samtidigt som företagen bidrar med sitt kunnande hjälper skolorna till med pedagogiken. För att ungdomarnas praktik ska bli så bra som möjligt ordnar skolan en handledarutbildning för personer ute på företagen. En annan nyckelfaktor för att nå framgång är att göra utbildningarna attraktiva.

– Förr var träutbildningen en utbildning som många elever halkade in på för att de inte fick plats någon annan stans men i dag är det en utbildning med hög standard, dit ungdomar söker sig för att de vill kombinera praktiskt arbete med studier.

Vikten av attraktiva utbildningar är någonting som även Henrik Smedmark understryker:

– Jag tror det är viktigt att börja med inställningen att man ska vilja att ens egna barn ska gå där – inte bara andras ungar. Ett annat företag som har jobbat aktivt med att säkerställa framtidens kompetensförsörjning är Drömtrappor i Norsjö, som under en tioårsperiod haft ett framgångsrikt samarbete med ortens gymnasieskola.

– Bland annat hade vi ett faddersystem och ett system som gjorde att eleverna fick praktisera på flera olika avdelningar ute i verksamheten. Det ledde till att många fick både sommarjobb och fast anställning hos oss, berättar företagets vd Johan Jonsson. Samtidigt hade man en kontinuerlig dialog med skolverksamheten för att åtgärda de kunskapsbrister man såg. Bland annat fick man utbildningen att lägga in mer matte och ritningslära på schemat. För en tid sedan lades Träindustriprogrammet i Norsjö ner för att det fanns för få unga i bygden. Men viljan och kunskapen finns kvar så nu hoppas Johan Jonsson på den nya satsningen T2 College i Skellefteå en timme bort. T2 College är ett samarbete mellan Skellefteå Kommun, TMF och lokala företag som får vara med och påverka innehållet. 

– Jag tror att fler företag måste inse att det är värt att investera tid i att få bra personal och att det lönar sig långsiktigt. Även om vi har många bolag i regionen måste vi samarbete, vara solidariska och enas om att vi behöver en bra, gemensam utbildning. Sen kanske inte Kalle börjar just hos mig, utan i grannverksamheten, men förhoppningsvis stannar han i branschen.