KLOCKRENT, KLINGAN

Skellefteåföretaget SSC Klingan har under de tio senaste åren med hjälp av nya maskiner förvandlats till ett av landets mest välmående hantverksföretag.

TEXT MARTIN GENBERG FOTO EMIL NYSTRÖM

Fredrik Nystedt lämnade Klingan 1998, efter nästan ett decennium på det lilla snickeriet, på golvet bland trä, lim och skruv. Han valde Luleå universitet som utgångspunkt för en helt ny yrkesbana som dataingenjör. Inget sågspån i håret längre. Inga stickor i fingrarna – de skulle ju hamra kod på tangentbordet.

– Det tog fyra och ett halvt år totalt. Sen var jag tillbaka på Klingan, säger han.

Det var lättast så. Inte för att det var bekvämt, mer för att tajmingen var perfekt. Ett ekonomiskt nednött Klingan var i stort behov av att effektivisera med moderna maskiner. Och maskiner drivs av kod. Kärleken till trä levde kvar och år av hantverkserfarenhet gjorde Fredrik unikt kvalificerad att leda vägen för nya tider. Vilket betydde ett helautomatiskt produktionssystem. I dag tituleras han utvecklingschef. Fredriks och vd:n Staffan Hällgrens driv har nu gett dem en stor konkurrensfördel.

Klingan tillverkar framför allt innerdörrar, skjutdörrar och glaspartier för objektmarknaden. Träet som fräses här i fabrikshallen hamnar i kontorslandskap, sjukhus och offentliga miljöer. De är en liten aktör som har slagit sig fram till en tätposition bland stora konkurrenter. Staffan Hällgren:

– Storleken på marknaden vi jobbar på har varit konstant de senaste tio år åren. Vi är i stort sett det enda företag som har vuxit på marknaden. På tio år har vi gått från 18 till 51 miljoner i omsättning.

Andra företag i Klingans storlek har svårt att hävda sig, enligt Staffan och Fredrik för att de inte har ställt om till mer effektiv – automatiserad – produktion. På ytan är det vad som skiljer ut det här en gång mycket småskaliga snickeriet (2002 hade de åtta anställda, 2016 var de 25). Men utan spikraka kommunikationsvägar mellan de här blygsamt charmiga Skellefteå-männen hade allt sett annorlunda ut.

Staffan Hällgren är tio år äldre än Fredrik och har en bakgrund som entreprenör i träbranschen. I början av 1980-talet satsade han bland annat på storskalig produktion av stolar till Ikea. Efter flera försök att slå sig fram gick det inte längre.

– Jag har bränt mig rejält på företagande. Möbelproduktion under de åren jag jobbade, det var omöjligt. Jag hade gjort illa mig ekonomiskt och tänkte att företagande är inget för mig, säger han.

Staffan Hällgren blev med tiden anställd på Klingan. Han fräste, hyvlade och monterade, stod på golvet. Där fanns också Fredrik Nystedt, men ännu hade de inte upptäckt vilken potential deras samspelta hjärnor hade. Staffan köpte 51 procent av företaget 2002, när drivet att utveckla hade växt sig för starkt igen. Flera saker ledde fram till beslutet.

– När jag kom in som ägare var det färdigt för graven. Så målet var att driva det till ett lönsamt företag. Jag såg att produkterna hade potential, till exempel glaspartier, för det skedde ändringar i köpbeteende samtidigt – i den här vevan skulle vi börja glasa ramarna själva. Det innebar att det var tvunget att förberedas mer, säger han.

– Men mest tänkte jag att om det gick att tjäna pengar med det enkla arbetssättet vi hade, då måste det gå att tjäna mycket mer om vi hittade smartare sätt att jobba.

Men det blev kämpigare än han trott. Tills Fredrik Nystedt återvände från studierna, full av lust och nya idéer, och vände allt uppochner. Ju mer de arbetade ihop, desto mer växte en tillit och en ömsesidig respekt fram. I dag har de hundraprocentigt förtroende för varandra. Den programmerande Fredrik och den idédrivna Staffan kompletterar varandra perfekt.

– Fast du är ju kung på Excel, säger Fredrik.

Staffan förklarar:

– Första gången jag såg ett Excel-ark var en stor upplevelse, jag tänkte: det här funkar ju precis som min hjärna. Exakt.

2005 ställdes Fredrik inför ett val när Staffan erbjöd honom delägarskap.

– Jag fick höra att två delägare är döden för ett företag. Så såg inte jag det. Vilken börda att bära ansvaret ensam. Det är så enormt skönt att ha någon att stötta sig mot och ha förtroende för. Och vi hade provat att köra företaget själva. Nu är det bara framåt och uppåt, kände man. Börja produktutveckla, börja automatisera, säger Fredrik.

Med hjälp av datorer har man skapat möjlighet till enklare och mer effektiva beredningar.

– Kraften i utvecklingen kom med Fredrik. Det hade varit tufft sedan 2002 men från den dagen har vi vuxit i lönsamhet, säger Staffan.

För att förstå det unika med Klingans digitala automatiseringslösningar måste vi prata data. Fredrik hade börjat förbättra produktionsflödet på datorn – huvudsakligen med hjälp av Excel – utifrån förutsättningarna. Han återkommer till hur förändringarna gjorde hela beredningen enklare och effektivare. Färre manuella inmatningar av mått. Färre felkällor. Överblick.

– Hos många kolleger ser det ut så att de har kvar den där gamla metoden med papper och penna fortfarande. De har kanske inte ens ett affärssystem. Det fungerar inte om man ska vara en industri, som man måste i dag, säger Fredrik.

Det blev allvar på riktigt först med den första stora CNC-fräsen. Dessa stora maskiner levereras med egen, färdig programvara. Den är lätt att jobba med men ger begränsade möjligheter.

Klingans två ägare ville kunna använda vilka variabler de ville till sina egendesignade lösningar, även till de varianter som tillverkades i mindre volymer.

– Vi var på studiebesök hos ett företag med en likadan CNC som vi först tänkt köpa, men de hade halverat omsättningen på ett halvår. Alla kan köpa en CNC, men jag ser ju att man måste få den här maskinen att jobba, säger Fredrik.

De hittade en maskin och Fredrik och en handfull andra anställda satte sig i skolbänken. I köpet ingick tre dagars utbildning. I slutet av dag ett var Fredrik frustrerad. De lärde sig ”programmering” men bara på en enklare nivå, alldeles för grundläggande.

– Jag sa till läraren: Du måste gå igenom variabelstyrning. Och det gick han i gång på, säger Fredrik.

Det enklaste sättet att förklara variabelstyrning är att det liknar ett Excelark med formler. Ändrar man på ett ställe räknas andra celler om automatiskt. Fredrik började programmera i Xilog, som är väldigt likt det lättfattliga Visual Basic och som kan användas direkt i ett av Excels specialark.

– Jag började genast skriva ett variabelstyrt program för att göra innerdörrar. Jag hade snart ett i stort sett färdigt program som kunde köra alla dörrar vi gör. Vi provkörde och fick göra lite rättningar. Dag fyra hade vi fått det att funka som vi ville. Dag fem producerade vi snabbt helt färdiga dörrar.

Det fungerar rent praktiskt så att operatören bara behöver ändra ett antal variabelvärden för att åstadkomma alla typer av dörrar.

I princip används samma metod i dag fast den har förfinats. Bland annat för att möta högre krav på effektivitet och ett säkrare informationsflöde. Man har gått från manuell inmatning till rena applikationer skrivna i VBA, som ligger med i Excel. Nu genereras data till CNC-maskinerna direkt från kontoret.

Men nu har de slagit i taket och sedan några år har de sökt efter ännu mer anpassningsbar mjukvara som klarar dagens miljonordrar. Nyligen landade de i E-con, ett öppet, billigt kalkylprogram som låter Fredrik Nystedt addera ännu en stor pusselbit i produktionskedjan: säljbolaget SSC. Just nu testkörs detta parallellt med det gamla.

Just nu testkör företaget ett program där ordern görs om till en beställning som maskinerna direkt förstår.

Idén är att när ordern kommer in så går informationen direkt in i systemet. Där masseras siffrorna om till data som maskinerna förstår. Med en liten handpåläggning, då underlagen sällan är kompletta.

– Vi trycker bara på en knapp så levereras informationen till maskinen. Allt genereras från samma program, säger Fredrik Nystedt och tillägger:

– Så då tar vi bort det här med att vi ska sitta och våldknappa in saker om och om igen, kanske fyra gånger, säger Fredrik.

Det handlar om minuter och sekunder när Staffan och Fredrik tänker nytt. Ett synsätt som andra industrier har anammat för länge sen.

– Bilindustrin har alltid varit bra på automatisering. Snickeribranschen ligger 20 år efter. Jag kan se nyttan av att ha ett litet snickeri, det finns så många specialbehov, men du måste ställa dig frågan om du vill fortsätta så eller om du har ambitionen att växa. För oss blev det en ekonomisk nödvändighet, säger Fredrik.

Fredrik gör allt mindre av maskinprogrammeringen. Tobias Hällgren (Staffans son) har av eget intresse lärt sig programspråken och ansvarar för en del av tillverkningen. En till anställd lärs upp.

Kompetensfrågan är något många brottas med. Hur vet man vilka kompetenser man behöver i en nyrekrytering, när man själv inte förstår hur automatisering fungerar? Klingans metod, att börja med de anställda som redan har trähantverket i blodet, är en gyllene medelväg.

– Hantverkstänkandet ligger kvar i att man ser framför sig hur allt ska produceras. Saknar du det är det väldigt svårt att tala om för maskinen vad den ska göra för att det ska bli rätt, säger Staffan Hällgren.

Samförståndet de två ägarna emellan har en turboväxel: det utforskande. Båda kreativa själar med en ständigt kliande tanke i bakhuvudet. Det måste gå att göra det här smartare. Staffan riktar uppmärksamheten mot produktionen och Fredrik mot utveckling och informationsflödet.

Den digitala satsningen hjälper Klingan framåt.

– Här är hemliga rummet, min lekstuga, säger Fredrik och visar in i ett litet rum som är både verkstad och showroom, i ordets enklaste bemärkelse.

Här föds nya idéer, ibland på eget initiativ, ibland på kundens. Som när Gert Wingårdh ville ha dörrar som har karmen ”flush” mot anslagssidan.

– Det var vi först med att göra, förmodligen. Ett par år senare drömde alla andra arkitekter om det, säger Staffan och ler.

Eller lösningen med steppad, större glasyta på det yttersta glasskiktet, som är en baslösning hos Klingan. Konkurrenterna gör samma sak på sina high-end-produkter. Eller den glasade skjutdörren som rör sig horisontellt in och ut, eftersom det kräver mindre kraft vid stängning än den vanliga, vertikala lösningen. Idén att tillverka flera av en produkts delar i ett stycke; den halvmillimeter trä som lämnats kvar emellan dem bryts lätt isär inför montering. Staffan och Fredrik kommer inte att finnas kvar för evigt. Frågan om framtida kompetensförsörjning är något som redan mal i deras huvuden. De vill lämna efter sig ett företag som kan fortsätta utvecklas av egen kraft. Men för den utomstående betraktaren är det bara ännu en utmaning de kommer att fixa.

Klingan då och nu

1904 såg snickeriet Klingan dagens ljus. Namnet har ändrats genom åren, likaså produktfokus. Företaget har stundtals växt med visioner, nästan gått under i brand och tvingats till uppsägningar och nya inriktningar.

Omsättningen 2016 var 51 miljoner kronor och antalet anställda 25. Vanligtvis täcker ordrarna arbete i 2 månader framåt, och en genomsnittsorder ligger på 200 000 kronor.

SSC breddar

Klingan är ett av åtta företag i Skellefteå Snickericentral (SSC), grundat 1959. SSC är säljbolag och ett ansikte utåt för medlemmarna. Tillsammans kan de åtta medlemmarna erbjuda stor bredd i kompetens och konstruktionslösningar.

Omsättningen är ungefär en halv miljard kronor.

SSC:s företag levererade bland annat till 1960-talets miljonprojekt. 2000 startade en ny storhetstid med prestigeprojekt. Kopplingen till SSC var viktig när Staffan Hällgren valde att gå in som delägare 2002. Då var Klingan det näst minsta av företagen, i dag är man det näst största.