SPÅRBARHET: ”Digitala produktpass driver den cirkulära ekonomin framåt”

EU-kommissionen har nu tagit fram ett lagförslag för hur tillverkningsindustrin ska arbeta för att nå målet om netto noll-utsläpp av växthusgaser senast 2050 och där hållbara produkter ska vara norm på den inre europeiska marknaden. Gabriella Kemendi, generalsekreterare för den europeiska möbelindustrins organisation EFIC, berättar hur hon ser på branschens möjligheter att bidra – exempelvis med digitala produktpass. 

EFIC, European Furniture Industries Confederation, är en europeisk organisation där TMF och andra länders branschorganisationer för möbelindustri är medlemmar. Generalsekreteraren Gabriella Kemendi har sitt kontor i Bryssel, nära de beslutande församlingarna, och bevakar möbelindustrins intressen i det europeiska samarbetet. I ett uttalande till Trä- & Möbelforum kommenterar hon lagförslaget. 

– Inom EFIC är vi positiva till EU-initiativ som syftar till att främja en mer cirkulär ekonomi, där hållbara produkter blir norm i Europa, genom att göra det lättare för cirkulär design och cirkulära affärsmodeller som reparation, renovering och framför allt återtillverkning. I omställningsarbetet är det av vikt att öka konsumenters inflytande och att engagera fler aktörer i värdekedjan. Att bli mer cirkulär kommer att vara möbelindustrins främsta bidrag till EU:s mål att bli klimatneutralt, säger Gabriella Kemendi. 

Det var i slutet av mars som kommissionen offentliggjorde sitt förslag för ett policyinitiativ för hållbara produkter eller det som kal.las Sustainable Products Initiative. Initiativet syftar till att successivt inkludera så gott som alla produkter på europeiska marknaden och bygger vidare på erfarenheterna från ekodesigndirektivet för energirelaterade produkter. 

Tidigare har kommissionen gjort gällande att fem produktgrupper ska inkluderas i en första vända där möbler utgör en gruppering. Under 2022 kommer man att lägga fast en handlingsplan där det ska framgå exakt vilka produktgrupper kommissionen vill börja arbeta med. För de utvalda produkterna kommer förordningen att kompletteras med produktspecifik lagstiftning som tas fram i så kallade delegerade akter. 

Gabriella Kemendi menar att det finns ett antal punkter som måste uppfyllas för att digitala produktpass ska tjäna sitt syfte. 

– Verktyget måste ha ett pragmatiskt förhållningssätt, baseras på befintlig lagstiftning och system och harmoniseras på EU-nivå utifrån gemensamma definitioner. Det kommer att vara viktigt att överväga komplexiteten, inte bara för möbelprodukterna, utan också att värdekedjan är komplex med många leverantörer globalt och det faktum att viss information är affärskritisk. Med tanke på att de många möbelproducenter är små och medelstora företag kommer det att vara viktigt att produktpassen inte medför administrativ börda. Självklart måste också importerade produkter följa samma regler som EU-produkter. 

Gabriella Kemendi betonar att EFIC noggrant följer det fortsatta arbetet med produktpassen: 

– EFIC kommer att arbeta nära politiska beslutsfattare i processen, såväl som med standardisering för möbel där TC207 startat en arbetsgrupp för cirkulär ekonomi. TMF är en väldigt aktiv medlem i EFIC som bidrar med mycket expertis, men även synpunkter och information om hur man arbetar med hållbarhetsfrågor inom den svenska möbelindustrin. Vi ser fram emot vårt fortsatta samarbete. 

Gabriella Kemendi

TMF:s hållbarhetschef Robin Ljungar:

”Viktigt att näringslivet deltar”

Redan hösten 2021 – några månader innan det skarpa EU-förslaget – uttryckte medlemsorganisationer inom Svenskt Näringsliv sina synpunkter om hur produktpasset ska utformas i ett så kallat position paper. Från TMF:s sida har hållbarhetschefen Robin Ljungar deltagit i arbetet.

– Vi är alla positiva till att ska finnas digitala verktyg som kan kanalisera information mellan aktörer i värdekedjan och hjälpa företagen att skapa ökad transparens. Detta är en viktig förutsättning i den cirkulära ekonomin och hjälper konsumenter och kunder att möjliggöra aktiva val, säger Robin.

Robin Ljungar

När de digitala produktpassen finns och fungerar fullt ut ska viss information som är kopplad till produkten nås genom att skanna en kod som är specifik för den enskilda produkten. Informationen ska vara riktad till andra i branschen, konsumenter samt kontrollerande myndigheter och kan bestå av så enkla saker som en länk till företagets webbsida, konsumentinformation eller manualer till mer komplicerad information såsom kemiskt innehåll och miljöcertifieringar. Ny information, exempelvis om produkten renoverats, ska kunna läggas till passet under hela dess livscykel.

Intentionen är att EU:s ekonomi ska bli resurseffektiv och cirkulär där hållbara produkter ska vara norm. Redan på ritbordet avgörs 80 procent av en produkts ekologisk avtryck och därför är designen avgörande för att hantera resurser hållbart under hela livscykeln – och för att kunna ta tillbaka material för återtillverkning och återbruk.

Det finns risk för att detta kommer att kräva oerhört komplex struktur. Robin Ljungar och hans branschkollegor är därför måna om att industrin ska vara med och påverka kommande regleringar så att initiativen verkligen uppnår avsedda syften. Robin Ljungar tar som exempel SCIP-databasen som inte fungerat som det var tänkt.

– SCIP handlar om att företag måste redovisa eventuellt innehåll av kemiska ämnen upptagna på ECHA:s kandidatlista, det vill säga så kallade SVHC. Man kan tycka att det vore en enkel uppgift, men det har blivit krångligt. Då handlar det alltså bara om ett 100-tal kemikalier och ett begränsat antal produkter.

– Jämför man det med den mycket omfattande information som politiken nu önskar ska ingå i framtida produktpass för alla produkter som sätts ut på EU:s inre marknad så inser man problematiken.

När lagförslaget kom i slutet av mars började Svenskt Näringslivs miljöpolitiska grupp sin analys och jämförde med de krav de själva satte upp i sitt tidigare position paper. Det är ett arbete som kommer att ta tid.

– Lagförslaget är omfattande och inte helt lätt att överblicka. En hel del av det kan heller inte kommenteras ännu eftersom många av de krav som vi är som mest nyfikna på – som innehåll i produktpass och konkreta ecodesignkrav – kommer att publiceras i kommande produktspecifika delegerade akter, säger Robin Ljungar.

Några områden kring lagförslaget som bevakas särskilt av TMF och andra branschorganisationer är att produktpassen synkroniseras med andra initiativ, att hantering och skydd av företagshemligheter och andra immateriella tillgångar blir lösta och att små och medelstora företag (SME-företag) får extra vägledning och stöd.

Vad gäller andra branschinitiativ finns redan exempelvis datamallar för byggobjekt och elektriska produkters innehåll kopplat till återvinning – den sortens strukturer hoppas man ska tas till vara på. 

Att företagskänslig information inte får riskera att tillgängliggöras är avgörande.

– Den öppenhet som produktpassen kräver ska inte ge konkurrensfördelar till mindre nogräknade aktörer, vi vill inte att det ska underlätta för exempelvis piratkopiering, säger Robin Ljungar.

Konkurrens på lika villkor och väl fungerande marknadskontroll ar viktiga aspekter för att säkerställa konkurrenskraften. Inte minst gäller detta för att värna små och medelstora företags möjligheter att verka. 

– På engelska används begreppen ”nice to know” och ”need to know” och i fallet med produktpass handlar det om att den information som ska ingå verkligen är relevant för att mana fram den cirkulära ekonomin. Här krävs en välbalanserad avvägning så att det inte blir en alltför stor administrativ börda för företagen – och i synnerhet för SME-företag som ju utgör en majoritet av tillverkande företag, säger Robin Ljungar.

I den position som togs fram lyfte man att det är krävande att samla in, administrera och tillgängliggöra stora informationsmängder och att särskild hänsyn måste tas till små- och medelstora företags begränsade resurser. Vidare påtalades att det är viktigt att den information som ska ingå i produktpasset väljs med omsorg och är väl motiverad ur ett hållbarhetsperspektiv. Långsiktigt kan ökat fokus på hållbarhet stärka företagens konkurrenskraft men de krav som ställs måste vara hanterbara, realistiska och verkligen bidra till en mer hållbar utveckling. Slutligen menade man att avvägning måste ske mellan miljönytta och kostnad, för att företagens konkurrenskraft inte  ska riskera att urholkas. Detta gäller alla TMF:s medlemmar men i synnerhet SME-företag. 

I lagförslaget finns skrivningar som tyder på att EU-kommissionen ägnar SME-företag extra omsorg. Robin Ljungar har också hittat andra inslag som ger en positiv bild av framtiden med produktpass, exempelvis att kommissionen har för avsikt att bredda kraven för Ecodesign till att inkludera alla produkter på marknaden.I ett första steg lär möbler att vara en av fem produktgrupper man startar med vilket är av stort intresse för TMF. 

Positivt är också att kommissionen vill inrätta Ecodesign-forum där näringslivet ska beredas tillträde och få vara med att påverka. 

– Det är av mycket stor vikt att det blir det så. En förutsättning för att produktpassen, ecodesign och hela The Green Deal ska fungera är att näringslivet är med hela vägen. 

Produktpassen är en del av The Green Deal 

EU:s gröna giv – The Green Deal – är en tillväxtstrategi för en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi och utgör en handlingsplan för att nå noll nettoutsläpp av växthusgaser senast 2050. 

Inom The Green Deal finns många delar, punkten ”Industrin ska verka för en ren och cirkulär ekonomi” är särskilt aktuell för trä- och möbelindustrierna och inom denna del har KOM författat Circular Economy Action Plan (CEAP). 

CEAP i sin tur består av 35 olika initiativ fördelade över 7 områden där ett av alla dessa initiativ kallas för Sustainable Product Initiative (SPI). Det är inom denna SPI som man har föreslagit utökade krav på Ecodesign och ett digitalt produktpass jämte en rad åtgärder och incitament för att främja cirkulära affärsmodeller. 

Begrepp inom 

cirkulär ekonomi 

GTIN 

GTIN är en standard för artikelidentifiering som finns redan i dag. Det ägs av företaget GS1 Sweden (tidigare EAN Sweden) och används för att ge artiklar, förpackningar och tjänster unika artikelnummer. Genom att överföra GTIN till en streckkod (eller QR-kod) kan numret läsas av med en skanner som berättar historien om en produkt. 

GTIN (artikelnumret) följer produkten genom hela dess livscykel, och artikelnumret kan även kopplas samman med mer information om produkten i en databas, till exempel byggvarudeklaration (eBVD), miljövarudeklaration (EPD) och livscykelanalys (LCA). 

Källa: GS1 

SCIP 

SCIP är en databas som samlar information om varor som innehåller särskilt farliga ämnen. Databasen drivs av den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA. 

Varje tillverkare, importör eller distributör av en vara som släpps ut på marknaden i EU/EES och som innehåller ett särskilt farligt ämne, så kallade SVHC (substances of very high concern), måste sedan den 5 januari 2021 lämna information till SCIP-databasen. Regeln finns i EU:s Avfallsdirektiv och syftar till att minska andelen avfall som innehåller särskilt farliga ämnen och främja substitution. 

TEXT PEDER EDVINSSON