Avtalssystemet misslyckades

Avtalsrörelsen 2016 är, i alla fall för TMF:s del, över. Nu börjar avtalsrörelsen 2017. Så här i efterhand, och när en tid förflutit sedan avtalens undertecknande, kan det finnas anledning till några tankar och funderingar på hur och varför det gick som det gick.

Först och främst kan det vara värt att konstatera att själva huvudsyftet med förhandlingarna faktiskt uppnåddes, och det också i tid, nämligen att nya avtal tecknades och att arbetsfred därmed råder på samtliga TMF:s medlemsföretag. Ska man däremot recensera resultatet av avtalsrörelsen internt för TMF:s avtal i förhållande till de prioriterade målen är det lätt att konstatera att vi inte nådde hela vägen fram. För vår del blev det en ganska klassisk ettårsuppgörelse, nämligen ett rent löneavtal med prolongering av de allmänna villkoren. På ren svenska betyder det att det inte blev några som helst förändringar av kollektivavtalets regler, utan bara en höjning av lönerna i våra avtal.

Även om det är vanligt att korta avtal inte innebär några förändringar är det oerhört frustrerande att
inte lyckas genomföra de förändringar som våra verksamheter behöver. Vad gäller kostnadsökningarna kan man konstatera att priset blev högt, 2,2 procent över 12 månader. Det grundläggande problemet var sannolikt att vi hade olika utgångspunkter både när det gäller det ekonomiska läget, men också angående syftet med avtalen. När facken utgick från en relativt stark nationell ekonomi utgick vi, helt i enlighet med industriavtalets syfte om en förstärkt internationell konkurrenskraft, från kostnadsläge, produktivitetsutveckling och marknadsläge hos våra exportmarknader. För höga kostnader innebär förlorade jobb. Den som unnar sig lyxen att utgå från ett strikt nationellt perspektiv får också vara beredd att axla ansvaret för konsekvenser av detta. Vad gäller industriavtalets syfte handlar det om att bevara och förstärka konkurrenskraften för den svenska industrin. Det var tydligt att våra motparter la större fokus på att landa på en nivå som övriga LO-förbund fann acceptabel.

Nu har arbetet inför Avtal 17 redan inletts och vi kommer att göra vad vi kan för att få till stånd de förändringar vi menar är nödvändiga för en förstärkt konkurrenskraft. En förutsättning för framgång är dock att vi är två parter som hittar samsyn i att detta är nödvändigt för att behålla anställningarna i Sverige.

David Johnsson, vd, TMF