Nya Industriavtalet signerat

I slutet av juni undertecknades det nya Industriavtalet. En efter­längtad överenskommelse mellan facken och arbets­givarna.
–Facken inom industrin har haft svårt att försvara märket internt. Det blev snarare ett golv än ett tak. Det var bland annat därför Teknikföretagen hoppade av förra året, säger David Johnsson, förhandlingschef på TMF.
Initiativet till Industriavtalet kom från början från facken, som ville skapa en sund lönebildning. Avtalet blev också en förutsättning för att industrin skulle kunna behålla sin konkurrenskraft och inte förlora jobben till utlandet.
Utgångspunkten har varit att leverera stabila villkor och reallöneökningar. Men under avtalsförhandlingarna 2007 och 2010 började respekten för avtalet avta. ”Luften hade gått ur samarbetet”, menar David Johnsson, som är mycket positiv till hur höstens och vårens förhandlingar utvecklades.

– I det nya avtalet har vi bland annat förstärkt opo:s roll. Deras befogenheter har blivit tydligare och de har själva ett ansvar att se till så det är tempo i förhandlingarna, säger han.
Konflikter kan vara kostsamma processer. Det fick massa och papper känna av 2010, då oenigheterna kostade omkring 500 miljoner kronor. Med det nya Industriavtalet vill man undvika detta.

– I och med opo:s nya roll kan man inte längre konflikta hur som helst. För att kunna göra det måste man nu förklara för samtliga parter inom Industriavtalet anledningen. Det här innebär att man ska ha ordentligt på fötterna. Men självklart kan vi inte stänga dörren helt, det handlar ju om en grundlagsskyddad rättighet, säger David Johnsson.
På vilket sätt kommer medlemmarna att få nytta av det nya Industriavtalet?
– I praktiken handlar det om långsiktiga, stabila och förutsägbara spelregler. Och inte minst arbetsfred. De får också förstärkt konkurrenskraft genom att man inte prisar ut sig i förhållande till utländsk industri, då kostnadsökningarna genom Industriavtalet inte ska överstiga konkurrentländernas. Ända sedan 1997, så länge avtalet har funnits, har det också varje år levererat reallöneökningar, säger David Johnsson.

Det här är Industriavtalet

Ett förhandlingsavtal som ser till att arbetskraftskostnaderna hålls på rimlig nivå. Ska även motverka konflikter.

Industriavtalets parter

Facken inom industrin: GS, IF Metall, Livs, Sveriges Ingenjörer, Unionen.
Arbetsgivarna inom industrin: Byggnadsämnesförbundet, Grafiska Företagens Förbund, Industri- och KemiGruppen, Livsmedelsföretagen, Skogsindustrierna, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, Stål och Metall Arbetsgivareförbund, SVEMEK och SveMin, Teknikföretagen, Teko, Gruvornas Arbetsgivareförbund samt TMF.

Det här är Opo

Sex opartiska ordföranden vars uppgift är att delta i parternas kollektivavtalsförhandlingar.

Av: Kristofer Sandberg