Jakten på kompetensen

Det är svårt att rekrytera unga människor till utbildningar inom trä och möbel. Detta trots hög ungdomsarbetslöshet och goda framtidsutsikter för träbranschen. Såväl företag som utbildningar behöver bli bättre på att visa att de finns.

En av de bästa sakerna med att arbeta inom träindustrin är doften. Det tycker Jörgen Almqvist, 41, specialfönstersnickare på Inwido, som producerar fönster och dörrar.

– Det är värt mycket att det luktar gott när du kommer in på morgonen. Det är roligt att arbeta med ett levande material.

Jörgen Almqvist kom själv in i branschen via en ungdomsplats han fick som tonåring.

– Jag trivdes med träet, att snida, såga och putsa, så efter det sökte jag in till det trätekniska gymnasieprogrammet, säger han.

I dag är det dock inte många som gör som Jörgen Almqvist. Få ungdomar söker sig i dag till trä- och möbelutbildningarna. Varför är det så?

En anledning är att unga människor inte känner till att de finns. Det säger Amelie von Zweigbergk, som arbetar med regeringens yrkesprogramsutredning och utreder hur Sverige kan utveckla en lärlingsutbildning.

– Jag läste en undersökning där man frågade 10-åringar hur många yrken de kände till. 10-åringarna kunde i genomsnitt namnge 20 yrken. Sedan frågade man 19-åringar – de kunde säga 22 yrken. Nästan ingen utveckling alls på nio år, alltså, säger Amelie von Zweigbergk.

Hon tror att en möjlighet ligger i att locka vuxna till branschen.

– Vi tror inte att 15-åringar kommer att välja träinriktning redan till gymnasiet. I stället tror vi att många kommer i kontakt med branschen när de är äldre, via snickeri.

Därför gäller det att se till att det finns bra utbildningar för dem som är äldre, så de snabbt kan tillgodose sig den kunskap som behövs.

Dessutom behöver de utbildningar som finns i dag förbättras och där borde de berörda företagen få påverka. Ett problem är att många av företagen är så små.

– I stora branscher, som handeln, finns personer anställda som endast arbetar med hur den framtida utbildningen ska se ut. I mindre branscher klarar man inte av att slåss för sitt eget utbildningsintresse eftersom man har fullt upp med sitt företag, säger hon.

I regeringens utredning tittar man också på hur man kan utveckla kvaliteten på den utbildning som faktiskt finns.

– Vi vill bland annat förbättra Skolverkets nationella programråd som ska utforma gymnasieprogram i samarbete med branscher. I dag är det lite otydligt. Man vet inte hur yrkesprogrammen egentligen ska se ut, säger Amelie von Zweigbergk.

Amelie von Zweigbergk

Jörgen Almqvist

Specialfönstersnickare Jörgen Almqvist tycker att det är synd att inte fler unga människor söker sig till träindustrin. Han tror att många har fördomar kring arbeten på verkstadsgolven, att de tänker att arbetet är enformigt. Det stämmer inte.

– Arbetet innehåller fortfarande mycket hantverk. Även om du kör en datastyrd maskin måste du vara en tänkande person som kan fundera ut hur träbiten ska köras, vilka verktyg som ska användas eller hur programmen kan utvecklas, säger Jörgen Almqvist.

Jörgen Almqvist är anställd på Inwidos produktionsanläggning i Vetlanda. Företaget finns på många orter i landet – som Jönköping, Växjö, Lenhovda, Hajom, Bjurträsk, Hånger och även i storstäderna. Inwido finns även utomlands, i åtta länder totalt.

– Produktionen är vårt DNA , men vi har vissa problem med att hitta rätt kompetens bland tjänstemän, särskilt i de små orter där vi finns, säger Mikael Carleson, vd på Inwido Sverige.

Han är självkritisk och menar att företaget inte profilerat sig tillräckligt väl på arbetsmarknaden. Trots att 60–65 procent av landets träindustri ligger i Småland och det där traditionellt finns en passion för trä är det många som inte känner till Inwido tillräckligt väl. Och då är ändå Inwido Europas största fönster- och dörrföretag med omkring tretusen anställda.

– Vi behöver jobba med trä- och möbelutbildningarna, både på gymnasie- och högskolenivå, för att skapa ett större intresse för oss. Vi måste bli tydligare och smartare när vi presenterar vilka vi är, vad vi står för och vad vi erbjuder, säger Mikael Carleson.

När personal behöver rekryteras brukar Inwido initialt söka internt, för att om möjligt lyfta personer inom organisationen. Men så snart de måste söka människor utifrån blir det tydligt att många delar av företaget finns på små orter där basen för rekrytering är mindre. Det blir problematiskt.

– Det kan på sikt påverka hur vi organiserar oss. För att kunna utveckla Inwido och bibehålla konkurrenskraften måste vi anställa rätt kompetens. Då kan vi behöva söka oss till större orter, där utbudet i många fall är bättre, säger Mikael Carleson.

Mikael Carleson

Henrik Smedmark, utbildningsansvarig inom TMF, tycker att det är ett allvarligt problem att företag som Inwido känner sig tvungna att vända sig till större orter för att kunna rekrytera personal. I förlängningen kan det bli ännu värre, menar han.

– Om företag behöver flytta för att hitta kompetens kan det ju hända att de flyttar till andra länder, säger Henrik Smedmark.

Att så få väljer yrkesprogram på gymnasiet blir alltså ett hot mot en hel bransch, hur blomstrande den än är. Men det är egentligen inte konstigt att det blivit så här, menar Henrik Smedmark.

– Våra politiker beskriver ju yrkesutbildningsprogrammen som något som passar dem som tycker att det är svårt med teoretiska gymnasieprogram. Ser man yrkesutbildningen som ett andrahandsval kommer vi alltid hamna i en sits där den väljs bort, säger han.

Att regeringens utredare arbetar med att utveckla lärlingsutbildning är bra, tycker Henrik Smedmark, men det måste göras på rätt sätt, i samverkan med näringslivet. I likhet med Jörgen Almqvist menar han att det finns en skepsis till industrijobben överlag.

– Många företag efterlyser lärlingslösningar, men de måste utformas så att de är attraktiva för ambitiösa unga och utformas så att de passar företagens möjligheter och behov. Mängden industrijobb minskar faktiskt inte särskilt mycket, även om jobben ändrar karaktär. Nära en miljon är sysselsatta direkt eller indirekt i industrin.

Henrik Smedmark har förståelse för att de mindre företagen upplever kulturkrockar och kan ha svårt att engagera sig i utbildningarna på orten, men vill ändå uppmana dem att försöka delta i att utveckla utbildningarna.

– Min rekommendation till de små företagen är att hitta ett sätt att samarbeta på. Att hitta partners som har liknande behov av arbetskraft i framtiden. Teknikcollege ger en sådan möjlighet.

Det Inwido arbetar med, att bli mer synliga, är också betydelsefullt.

– Det är viktigt att tänka på att de unga som inte har en aning om att branschen finns inte så säkert kommer att hitta den senare i livet. Det gäller som företagare att engagera sig och visa att man finns, säger Henrik Smedmark.

Västerbotten satsar på teknikarena

I Västerbottens län finns flera trätekniska gymnasieutbildningar – i Umeå, Skellefteå, Norsjö och Lycksele – men alla hotas av nedläggning eftersom de har för få sökande.

Lars Engman, verksamhetsledare för Träbransch Norr AB, en branschägd organisation i regionen, kan förstå att skolorna lägger ner utbildningar utifrån deras perspektiv, men inte utifrån branschens perspektiv.

– I Västerbotten omsätter träbranschen åtta miljarder kronor per år och sysselsätter cirka 2 600 personer. Det är en stor basnäring, säger Lars Engman.

Därför arbetar Träbransch Norr AB och IUC Västerbotten AB för att skapa en gemensam plattform, en trä- och teknikarena eller ett teknikcollege i samverkan med metallbranschen, som fungerar som en yrkeshögskola inom trä och metall.

– Tanken är att spetsdelarna och utrustningen i teknikarenan ska vara material-oberoende och att den ska kunna användas av olika utbildningar, från gymnasieskola till högskola. Teknikarenan ska vara ett gemensamt engagemang där näringslivet samverkar med utbildare, säger Lars Engman.

Han hoppas att en ny teknikarena blir så spännande att den drar till sig de unga som tidigare vänt träbranschen ryggen och kan ta vara på de få som fortfarande söker utbildningen.

– I vår modell kan så få som fem sökande utbildas eftersom de delar lokaler med andra, säger Lars Engman.

Henrik Smedmark, utbildningsansvarig inom TMF, stödjer de lösningar som Lars Engman och IUC Västerbotten arbetar med.

– TMF behöver regionala krafter att samverka med. Krafter som kan hitta lösningar på lokal nivå, säger han. 

Text: Ana Udovic
Illustration: Kristin Lidström