Industrins behov ska styra

Ny utredning lyfter branschernas inflytande över utbildningarna. Sverige saknar infrastrukturen för att rakt av kunna kopiera andra länders framgångsrika system för lärlingsutbildningar. Vad lärlingsutredaren Amelie von Zweigbergk däremot gärna ser är att vi kopierar det starka engagemanget.

I bland annat Tyskland, Danmark och Österrike finns branschvisa handelskammare som spelar en stor roll för hur lärlingsutbildningar genomförs.

– Handelskamrarna är en juridisk organisation som tar ett större ansvar för utbildningarna och också har större makt, säger Amelie von Zweigbergk, som i somras överlämnade sin utredning om lärlingsutbildningarna i Sverige till regeringen.

Sverige saknar motsvarande struktur med handelskammare, enligt Amelie von Zweigbergk, och därför går det inte att kopiera upplägget för lärlingsutbildningar rakt av till Sverige.

– Men vi skulle vilja kopiera det engagemang som finns för lärlingsutbildningar, säger hon.

Engagemanget märks bland annat genom de investeringar företag gör i utbildningssatsningar. Amelie von Zweigbergk tar tyska Siemens som exempel. Företaget har sina egna skolor, bland annat finns fabriker med skollokaler. Där får lärlingar sin teoretiska undervisning. Den praktiska undervisningen sker i själva fabriken eller i skollokaler speciellt avsedda för detta.

Bortsett från det starka engagemanget finns också en annan attityd till ungdomar som spelar stor roll för möjligheterna att skapa bra lärlingsutbildningar.

– Det räcker att komma till Danmark för att se skillnader i attityden. Där har de verkligen sina lärlingar ute i arbete. Det är unga som tar på sig ett stort ansvar, något som stämmer till eftertanke – varför tänker vi i Sverige att ungdomar inte passar in på arbetsplatsen, undrar Amelie von Zweigbergk.

I regeringens budgetproposition som nyligen kom, finns ett antal förslag som härstammar från den utredning om lärlingsutbildningen Amelie von Zweigbergk genomfört. Det handlar bland annat om ökade bidrag till företag, större möjligheter för näringslivet att påverka utbildningarnas innehåll och att mer utbildningstid ska spenderas av eleven på arbetsplatsen i stället för i skolan.

Amelie von Zweigbergk är positiv till förslagen, men förväntar sig att det bara är ett första steg.

– Vissa saker är ”quick fixes”, det vill säga åtgärder som är enkla att genomföra. Annat är svårare, där krävs att skola och bransch sätter sig ner och diskuterar vilka problem som finns och hur de kan lösas. Det är ett slitsamt och mer långsiktigt arbete, säger hon.

När Jan Björklund presenterade propositionen nämnde han en sådan åtgärd. På sikt vill regeringen skapa en ny typ av anställning som är avsedd just för lärlingar. Det skulle innebära att eleverna både kan studera och få lön – något som vore välkommet, att döma av det Amelie von Zweigbergk säger om lärlingselevernas ekonomi.

– I lärlingsutredningen har vi upptäckt att många lärlingar har haft svårt att få ekonomin att gå ihop. Sitter arbetskollegorna och äter på restaurang, ska inte en 16-årig lärling behöva sitta och ha med sig matlåda. Men utan lön blir det väldigt dyrt att hänga med kollegorna, säger hon.

I budgetpropositionen framhålls att branschen ska få större inflytande över utbildningarnas utformning. Det är också något industrin gärna vill ha, enligt Lärlingsutredningen.

– De vill vara med, de är intresserade, de vill ta mer ansvar. Men de måste också släppas in i arbetet med utbildningarna, säger Amelie von Zweigbergk.

– I dag upplever industrin att man från skolans sida ser de olika branscherna som en och samma. Skolan förstår inte att branscherna är väldigt olika och har väldigt olika krav och möjligheter.

Ett tydligt exempel är när en elev är redo att lämna skolbänken och börja utbildningen på en arbetsplats. Inom handeln kan detta ske relativt snabbt, redan under det första året på utbildningen. En elektrikerlärling har däremot en lång startsträcka – för dem är det tveksamt om de hinner lära sig tillräckligt mycket för att hinna ut på arbetsplatser över huvud taget under det första arbetsåret.

– Många av våra förslag i utredningen handlar om att se hur de olika branscherna ser ut och om att våga anpassa utbildningen efter de förutsättningar som finns, säger Amelie von Zweigbergk.

Ytterligare en viktig aspekt är att industrin måste uppleva att utbildningarna ger lärlingarna de kunskaper som behövs. När Amelie von Zweigbergk talar om det, låter det lite som ett kontrakt.

– Utbildningen måste vara utformad efter branschens behov. Det måste vara så att branschen kan säga att ”har du gått den här utbildningen, så kan du arbeta hos oss”, säger hon.

Trä- och Möbelföretagen håller under hösten ett antal halvdagsseminarier om kompetensförsörjning för att diskutera hur organisationen bör och kan arbeta för medlemmarnas intressen.  Seminarierna arrangeras fyra gånger under hösten, i Gällivare, Örebro, Nässjö och Linköping.
Mer information hittar du på www.tmf.se/nyhetermedia/nyheter/nyhetsarkiv-2013/diskutera-kompetensforsorjning-med-oss

Lärlingsutbildningen ingen självklarhet i Sverige
Lärlingsutbildning har blivit en självklarhet för politikerna. Det är den däremot inte för industrinäringen.

– Det är lätt att spontant säga ”ja” till lärlingsutbildningar. Men i nästa andetag inser man snabbt att det finns en mängd frågor som måste få svar för att det ska kunna fungera, säger Henrik Smedmark, utbildningsansvarig på Trä- och Möbelföretagen, angående en svensk lärlingsutbildning.

Frågorna handlar bland annat om vilka delar av utbildningen som sker på skola respektive arbetsplats, om industrins möjligheter att påverka utformningen och vem som ska stå för vilka kostnader. Dagens utbildningsmodell, som är gemensam för alla branscher, är också ett av problemen.

– Bara i vår egen bransch finns jobb som du kan lära dig på sju veckor och jobb som kräver sju års övning innan du blir fullt produktiv. Att alla lärlingar ska utbildas tillsammans faller på sin egen orimlighet, säger Henrik Smedmark.

Han efterlyser en mer öppen dialog mellan staten och näringslivet. Lärlingsutredningen är en bra början, men när 80–90 procent av alla beslut redan har fattats av politiker och inte går att rubba, finns små möjligheter att hitta attraktiva lösningar för näringslivet, anser han.

Henrik Smedmark jämför med hur Norge hittade sin fungerande form för lärlingsutbildningar.

– Där inleddes processen med ett tätt samarbete med näringslivet. Först därefter gick man bakåt och tittade på hur man kunde göra utbildningen attraktiv för ungdomar. Och processen fick ta tid, säger han. De svenska lärlingsutbildningarna har skapats i en omvänd process. Ofta har de utmålats som tillkomna för att ge omotiverade ungdomar någon som helst väg in i arbetslivet – något som inte direkt stärker lärlingsutbildningens status i industrin, enligt Henrik Smedmark.

– Vi vill locka engagerade ungdomar. Att lära sig ett yrke på en arbetsplats kräver rätt mycket motivation.

Text: Per Torberger