”Dagens utbildningar
saknar relevans”

Över en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden i Sverige samtidigt som det råder stor brist på arbetskraft. Värst drabbas de mindre hantverksgrenarna. Kompetensbrist är ett av de största hindren för tillväxt i Sverige i dag, visar en ny rapport.

Få broar mellan studier och arbetsliv, låg status för de praktiska utbildningarna och att fel kompetens lärs ut. De är några av anledningarna till att så många går arbetslösa samtidigt som företag skriker efter arbetskraft. Allra värst är det för byggsektorn. Det visar rapporten ”Företagens kompetensförsörjning och ungas etablering på arbetsmarknaden” av Henrik Lindberg, forskare vid näringslivets forskningsinstitut, Ratio.

För drygt 20 år sedan, 1990, var den genomsnittliga åldern för när en person etablerade sig på arbetsmarknaden 21 år. I dag är snittåldern 28 år. En av anledningarna är att det under 1990-talet gjordes omfattande satsningar på utbildningssystemet. Fram till dess hade unga kommit tidigare in i yrkeslivet och blivit självförsörjande. Nu fortsätter de i stället att studera.
Enligt rapporten har utbildningarna i många fall blivit allt mer urvattnade och frånkopplade arbetsmarknadens behov. Samtidigt finns det en risk att värdefulla utbildningar, framförallt yrkesutbildningar, nedprioriteras.

– Högskolor och universitet utbildar inte för näringslivets behov. Det leder till att man kan ha bra kunskaper, men som inte är tillämpbara för arbetslivet, säger Henrik Lindberg.
De stora satsningarna på utbildningsväsendet har motiverats med att näringslivet blir allt mer kunskapsintensivt och att snabba omställningar på arbetsmarknaden kräver en större beredskap.
Framförallt bör det undersökas vilken typ av utbildning som bäst kan underlätta etablering på arbetsmarknaden, menar Henrik Lindberg.
Kraven på mer utbildning kan ifrågasättas eftersom de satsningar som skett inte har gett önskat resultat. Utbildningarna har i stället blivit urvattnade och andelen som avbryter sin utbildning är hög. Dessutom har Sverige redan en hög utbildningsnivå jämfört med andra länder.
Trots att studien visar att det finns stora kvalitetsbrister inom hela utbildningsväsendet så menar Henrik Lindberg att hela ansvaret inte bara kan läggas där.
– Företagen och näringslivet har också ett ansvar. De måste öppna upp sig mer för praktik och lärlingsplatser. De behöver marknadsföra sig mot de som ska välja utbildning och visa att de är en framtidsbransch. Men även att arbeta med löner och arbetsvillkor.

Han poängterar att det är extra viktigt att företagen inte bara engagerar sig under perioder av arbetskraftsbrist, utan att det finns en kontinuitet i arbetet att värva och framförallt behålla kompetenta medarbetare.

Vilka branscher är värst drabbade och i störst behov av arbetskraft?
– Byggsektorn och de små hantverksbaserade yrkesområdena verkar ha det allra värst. De skriker efter utbildad arbetskraft och där går det inte bara att ta in någon från gatan och tro att de kan göra ett bra jobb. Du måste ha både erfarenhet och rätt utbildning.

Hur ska man på bästa sätt få arbetskraft till ett område där bristen är stor?
– Det finns ofta inte en enskild lösning till det här problemet, utan mycket måste göras.
Förutom att näringslivet har ett ansvar genom att marknadsföra sig bättre och inte lämpa över allt ansvar på staten, så spelar även sociala attityder in, anser Henrik Lindberg.
– Det finns en föreställning om att industrin är tråkig, tung och smutsig. Vi måste slå hål på den myten, säger han.
Praktiska utbildningar har lägre status än de teoretiska utbildningarna, trots att de är mer anpassade till arbetsmarknaden. De som kommer ut från yrkesförberedande utbildningar klarar sig bra när de väl kommer in i arbetslivet.
– Jag hörde ett skräckexempel om en studievägledare som sa: ”Välj gärna en teoretisk utbildning. Misslyckas du med den kan du gå tillbaka till den praktiska och börja jobba på fabriken.” Det ger fel signaler. Att den praktiska utbildningen är något du kan göra om du inte lyckas med den teoretiska.
Enligt rapporten finns det också för få bryggor mellan studier och arbetsliv i utbildningssystemet.

Vad är det för typ av bryggor som behövs?
– Tillräckligt många lärlingsplatser är en sådan. Praktik är bland annat obligatoriskt i Frankrike och Tyskland. Men i Sverige är det ett frivilligt inslag och saknas på flera högskoleutbildningar.

Lärlingsutbildningarna har inte haft en stark tradition i Sverige och rapporten pekar på att det är en förbisedd utbildningsform som man borde titta mer på, eftersom det har gett bra resultat i andra länder.
En typ av utbildning är KY-utbildningen som har likheter med lärlingssystemet och bygger till stor del på praktik och vad som efterfrågas på arbetsmarknaden.

Vad betyder KY-utbildningen i det här sammanhanget?
– Det är ett väldigt bra inslag i det svenska utbildningssystemet. Den har bevisligen gett goda resultat och är konkret anpassad till näringslivet.

Trots att Henrik Lindberg pekar ut flera olika faktorer som är viktiga för att komma till rätta med glappet mellan de många arbetslösa och bristen på kompetent arbetskraft så är det en faktor som sticker ut.
– När vi tittar på vad företagen tycker om den utbildade arbetskraften så är det flera som tycker att den kunskapen som getts under utbildning inte är relevant för företagens behov.
– Nu måste i stället företagen vidareutbilda nyanställda. Den allra största bristen är att det saknas relevans i utbildningen.

Text Mette Carlbom