Släkten är bäst?

Ska man skola in någon ur ägarledet som har företagskulturen i sig – eller rekrytera en vd utifrån som ser saker på ett nytt sätt? Ett svårt val, som nästan alla familjeägda företag förr eller senare ställs inför.

Vedums vd lämnade en 80-timmarsvecka och flyttade hem

Magnus Efraimsson, Vedum kök och bad AB, rekryterad internt

Verksamhet: Tillverkar köks- och badinredningar. Nettoomsättning: 420 miljoner kronor. Antal anställda: 275. Ort: Vedum.

Magnus Efraimsson var bara 33 år när han tog över vd-skapet efter pappa Lars Efraimsson i Vedum kök och bad AB.
– Vi hade väl egentligen aldrig någon diskussion om att ta in någon utomstående i företaget. Jag fick möjlighet att jobba mig in, säger Magnus Efraimsson, som i dag äger företaget tillsammans med sin bror Niklas Efraimsson.
Från början hade Magnus inga tankar på att jobba i familjeföretaget, utan satsade på en egen karriär. Efter examen till civilekonom fick han jobb på konsultföretaget Accenture i Stockholm.

– Alla var nyutexaminerade, gav järnet och jobbade 80 timmar i veckan. Jag trivdes jättebra, men förstod att så där kunde man inte köra på i så många år. Så när Vedums dåvarande vd, Anders Lindberg, rycktes bort i cancer, samtidigt som den så kallade byggkrisen slog till i början av 1990-talet och företaget hade det kämpigt, erbjöd jag mig att komma hem. Då var jag mogen för att göra något annat, berättar Magnus.
Lösningen blev att hans pappa, Lars Efraimsson, tog över vd-jobbet och tillsammans med Ola Lindberg blev ägare till Vedum. Magnus Efraimsson återvände till Falköping och började arbeta i företaget.
– Till en början ägnade jag mig mest åt att få ordning på våra IT-system, som var ganska eftersatta. Jag byggde ett nytt affärssystem och var därefter mest involverad i försäljning och marknad, säger Magnus Efraimsson.
Efter att varit runt och jobbat med olika saker på företaget blev Magnus vd efter åtta år. Det var år 2001. Så nu har Magnus Efraimsson varit chef i tio år och har inga tankar på att låta någon annan ta över.

– Det är inget vi funderar över. Så länge Niklas och jag tycker att det är roligt och har drivkraften ser jag inga problem, säger han.
I företagets ordinarie styrelse sitter förutom två arbetstagarrepresentanter och ägarbröderna Efraimsson även Mats Olsson, som är ordförande.
– Mats fungerar både som ordförande och ekonomisk rådgivare, men annars ser jag mest styrelsen som ett beslutande organ. Vi jobbar mer med strategisk utveckling i ledningsgruppen där det finns representanter från företagets olika avdelningar. Det är där vi diskuterar och bollar nya idéer, säger Magnus.
Han tycker att det är en styrka att både han och brodern Niklas, som arbetar med produktutveckling, är nära verksamheten.

– Vi har örat mot marken när det gäller kundernas behov och kan vara snabba och smidiga när det gäller att fatta beslut.
Han tycker inte heller att det är någon nackdel att vara ett familjeägt och familjedrivet företag när det gäller rekrytering av ny personal.
– Vi söker folk som vill jobba i ett företag med korta och informella beslutsvägar, där det är nära till verksamheten. Sedan måste man gilla att jobba i ett lag där gruppen är större än individen och där alla jobbar mot samma mål. Vi har alltid många sökande till lediga platser, så det är nästan aldrig ett problem, säger Magnus Efraimsson.

H-fönstret litar på magkänslan när man rekryterar externt

Mats Andersson, H-fönstret AB, rekryterad utifrån

Verksamhet: Tillverkar fönster och dörrar. Nettoomsättning: 152 miljoner kronor. Antal anställda: 84. Ort: Lysekil.

Ytterligare en i raden av chefer som efter kort tid skulle försvinna till andra uppgifter? Misstänksamheten var stor när Mats Andersson steg in genom dörren på H-fönstret i Lysekil. Det är snart åtta år sedan, så farhågorna var grundlösa.
– Några av mina företrädare såg kanske uppdraget mer som ett steg i karriären. Jag hade från början ett långsiktigt perspektiv och gav mig tid att läsa av företagskulturen, lära mig produkterna och branschen innan jag försökte göra några förändringar.

H-fönstret är en del av familjen Kristenssons koncern av mindre verkstads- och industribolag, som har sitt säte i Stenungsund. Konglomeratet, som omsätter knappt 900 miljoner kronor, leds fortfarande av grundaren Leif Kristensson, 77 år, med bistånd av sönerna Gert och Lars.
Leif Kristensson är ordförande i H-fönstrets styrelse och har haft ett stadigt grepp om verksamheten ända sedan förvärvet i mitten av 1980-talet.
Det har dock aldrig varit aktuellt att någon ur familjen skulle ta på sig den operativa rollen som vd i företaget.
– Vi har alltid rekryterat externa chefer. Ibland blir det bra, ibland blir det mindre bra. Med en sådan kille som Mats Andersson känner jag mig helt trygg, säger Leif Kristensson.

Han har inga specifika råd att ge kring rekryteringsprocessen till mindre familjeägda företag.
– Det är svårt att få tag i rätt personer men med åren har jag lärt mig att gå på magkänslan. Det måste helt enkelt stämma när man har personen framför sig. Men det finns inga garantier, säger Leif Kristensson.

Mats Andersson, som är bergsingenjör från KTH i Stockholm, har under större delen av sitt yrkesliv jobbat inom Sandvikkoncernen. Efter flera år i Storbritannien ville han och familjen återvända till Sverige.
– Vi ville bosätta oss på västra sidan och jag började titta efter lämpliga jobb. Det var då som jag fick korn på H-fönstret, berättar Mats Andersson.
Han kunde inte något om fönstertillverkning när han tog jobbet. Men det svåraste har varit att lära sig skillnaden mellan hur verkstadsindustrin och byggbranschen fungerar.
– Inom min gamla bransch hade man mycket mer långsiktiga affärsrelationer. Man gick in i gemensamma utvecklingsprojekt och partnerskap för att göra tillverkning och logistik så effektiv som möjligt, säger Mats Andersson.

Inom byggbranschen är det mer som att starta om inför varje nytt byggprojekt. Gamla relationer spelar mindre roll. Det är vad som står på prislappen som är det viktigaste.
Att byta från en jättekoncern med 50 000 anställda till ett familjeföretag är självklart en stor omställning. Men för Mats Andersson har den bara varit positiv.
– Man har bra kontroll och
behövs det kan man fatta snabba beslut. I Sandvik var det väldigt långt upp till styrelsen, här träffas man eller lyfter på luren, säger han.

Text: Roland Fransson