Mest miljöpress på
det lilla företaget

Vattenburna färger eller rening? Ett vägval som både Kungsäter Kök och Nordic Kitchen Group har tvingats ta ställning till. De valde olika vägar, där den ena visade sig vara väldigt skumpig och svårkörd.

Det var Kungsäter Kök i Varberg som råkade ut för den besvärliga resan. En färd där vi ännu inte har sett slutet. En av anledningarna till att det blev så är det lilla företagets dilemma med att räkna hem en reningsanläggning, vilket är svårt med dagens teknik.

För Kungsäters del skulle investeringen gå loss på tre miljoner kronor och den årliga driftskostnaden runt en halv miljon.

Den förhärskande reningstekniken innebär i korta drag att utsläppen samlas upp i ett kolfilter. När filtret är -mättat med lösningsmedel skiljs detta ut med hjälp av varm gas och förbränns i en katalysator.

– För att den här processen ska bli så effektiv som möjligt bör företaget ha en så pass stor tillverkningsvolym att förbränningen kan ske kontinuerligt, förklarar vd Anders Angergård, som är en av fem delägare i Kungsäter Kök som köptes loss från Dooria-koncernen för tio år sedan.

Men förutom ekonomin fanns det ytterligare ett skäl till att inte välja reningstekniken.

– Ur miljösynpunkt tycker vi att det är tveksamt att fortsätta med färger som är baserade på lösningsmedel som man bränner bort i slutprocessen. Grundproblemet finns ju kvar, resonerar Anders Angergård.

Så Kungsäter Kök fattade ett strategiskt beslut att succesivt gå över till vattenburna och UV-härdande lacker och färger.

– Det här är inget man gör över en natt eftersom det inte finns någon helt färdig lösning, vare sig när det gäller utrustning eller färgsystem. Därför gäller det att stegvis bygga upp kunnandet, säger Anders Angergård.

Företaget är mitt uppe i arbetet med att försöka skifta ut de gamla färgerna mot de nya mer miljövänliga, men för vissa kulörer är det svårt att få till samma yttålighet och glans som med de lösningsmedelsburna färgerna.

Just nu arbetar företaget med en kombination där man grundar merparten av kökssnickerierna med vattenburna färger och toppar med lösningsmedelsbaserade.

– Resultatet efter höstens tester är riktigt bra. Visserligen kräver det exempelvis mer underarbete, men jag vill påstå att vi i flera fall har fått ett utfall som faktiskt är bättre än tidigare. Men vi har också gått på våra nitar. Bland annat har vi haft problem med lacker som krackelerar. Det är en resa att göra innan allt är på plats, vilket myndigheterna kanske inte alltid förstår, säger Anders Angergård.

Företaget planerar att fortsätta sina tester och gå vidare med att även toppa med vattenburna färger och UV-färger, för att under hösten förhoppningsvis kunna köra för fullt. Dock tror han inte att det går att helt få bort lösningsmedel ur produktionen, åtminstone inte i det korta perspektivet.

– Vårt signum är kvalitet och ska vi leva upp till våra garanti-åtaganden så måste vi liksom tidigare få använda syrahärdande färger när det gäller vissa kulörer och ytbehandlingar. Dessutom krävs det lösningsmedel när vi gör ren utrustningen, säger Anders Angergård.

Och då är vi inne på nästa problem som rör utsläppsnivåerna av lösningsmedel, som brukar benämnas VOC efter engelskans ”Volatile Organic Compounds”, som står för ”flyktiga organiska föreningar”.

I Miljöbalkens förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899) framgår det att ett företag får använda fem ton VOC utan någon anmälningsplikt. Däröver upp till 25 ton måste företaget göra en anmälan till kommunens miljöenhet. Över 25 ton har företaget tillståndsplikt, som prövas av länsstyrelsen.

Det som kan skapa en del förvirring är EU:s så kallade VOC-direktiv (2004/42/EC) som kommer med ännu en utsläppsnivå. Använder ett företag mer än 15 ton organiska lösningsmedel för ytbehandling av trä så träder direktivet in. I direktivet finns beräkningar av hur mycket du tillåts släppa ut och om du inte uppfyller detta tvingas du göra åtgärder i form av produktbyte eller installation av reningsutrustning.

Men all miljötillsyn görs individuellt, så landets miljönämnder och miljöinspektörer kan egentligen ställa vilka krav de vill. Ligger exempelvis ett företag nära bebyggelse kan det vara motiverat med hårdare krav än om det hade legat i ett särskilt industriområde.

Kungsäter Kök fick rådet att söka tillstånd för sin verksamhet hos länsstyrelsen.

– En fördel med att ha ett tillstånd är att då vet man vad som gäller, det känns tryggt. Annars måste du göra anmälan varje år hos kommunen och vet inte vad resultatet blir. Men så här i efterhand var det ett misstag, säger Anders Angergård.

Företaget sökte tillstånd hos länsstyrelsen om att få släppa ut 15 ton VOC. Svaret blev en chocksänkning ner till 2,5 ton VOC. En nivå som senare slogs fast av miljödomstolen, som ansåg det tekniskt möjligt att nå den här nivån och att kostnaderna för detta inte var orimliga.

– Beslutet innebär att vi i praktiken tvingas att installera en reningsanläggning, vilket vi varken vill eller tycker är ekonomiskt försvarbart. Och även om vi helt går över till miljövänligare färger och lacker blir det omöjligt att nå denna väldigt låga nivå, säger Anders Angergård.

Nu försöker Kungsäter Kök att annullera beslutet, eftersom företaget egentligen inte är tillståndspliktigt. Något som ser ut att kunna lyckas. Men innan det beslutet kan verkställas måste Varbergs miljöenhet yttra sig.

– Vi har en bra dialog med kommunen så jag hoppas att vi får gehör för vår strategi som på sikt leder till en miljömässigt hållbar produktion, säger Anders Angergård.

Hans kollega Fredrik Hellman, vd för Nordic Kitchen Groups produktionsbolag, har haft en betydligt behagligare resa.

Förklaringen är enkel. Tack vare reningsanläggning, som bränner bort 95 procent av lösningsmedlen, är alla miljöinstanser nöjda.

– Den fungerar utmärkt, säger en nöjd Fredrik Hellman, som i dagsläget inte ser någon större anledning till att skynda på processen att gå över till vattenburna färger.

– Det är ett omfattande arbete där vi inte har någon kompetens. Dessutom är det ett uttalat kundkrav att vi ska hålla högsta möjliga kvalitet på våra produkter och det klarar vi inte i dagsläget med de vattenburna färgerna, säger han.

Men för att inte stå helt handfallna om kraven på att gå över till miljövänligare färger skulle öka har Nordic Kitchen Group börjat göra en del förberedelser för att testa både vattenburna och UV-härdande färger och lacker.

FAKTA: Kungsäter Kök AB
Omsättning: 34 miljoner kronor
Antal anställda: 23

FAKTA: Nordic Kitchen Group AB
Omsättning: 346 miljoner kronor
Antal anställda: 228

Utvecklingen kräver stora resurser

Glenn Svensson är laboratoriechef på Akzo Nobel Coatings i Malmö. Hans vardag handlar om att ständigt utveckla och förbättra de miljövänligare alternativen, bland annat vattenburna färger.

Glenn Svensson

– AkzoNobels forskning och utveckling lägger ner stora resurser på att utveckla mer hållbara (sustainable) färgsystem. Trenden är väldigt tydlig mot allt mer vattenspädbara produkter, säger han.

AkzoNobel är världens största färgkoncern med 55 000 anställda i 80 länder. Företaget omsätter 15,7 miljarder euro.

Glenn Svensson tror inte på några revolutionerande genombrott på kort sikt utan det handlar om att optimera befintliga teknologier.

Det finns redan i dag fullgoda alternativ till de syrahärdande lackerna.

– De nya vattenbaserade färgerna är inte lika förlåtande, utan du måste vara mer noggrann när du jobbar med de här systemen, säger Glenn Svensson.

Det han och de övriga på AkzoNobel jobbar mest med är att öka till exempel kemikalieresistens, reptålighet, utomhusbeständighet och att korta torktiderna.

– Ibland tycker man att utvecklingen går långsamt, men tittar du tio år tillbaka så har det faktiskt hänt ganska mycket.

Text Roland Fransson