God företagskultur lyfter säkerheten

Lagar, regler och skyddsronder är nödvändiga för att skapa säkra arbetsmiljöer. Men det räcker inte, svåra olyckor och dödsfall sker ändå. Det måste till något mer. Bit för bit har begreppet säkerhetskultur kommit att bli svaret på frågan hur ett framgångsrikt arbetsmiljöarbete ska nå nästa nivå.

Prevent driver till­sammans med TMF, Byggindustrierna och fackförbunden GS-facket, Byggnads och Ledarna ett arbete för att väcka intresse för just begreppet säkerhetskultur.

– Vi håller på att ta fram ett enkätverktyg som riktar sig till de lite mindre och medel­stora företagen, som kanske inte alltid har organisationen och resurserna för att driva arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet på ett systematiskt sätt, säger Johan Mellnäs som är Prevents projektledare.

Utifrån enkätsvaren är det tänkt att företagen ska få tips och idéer om hur de ska kunna gå vidare i sitt säkerhetsarbete.

Det aktuella projektet siktar framför allt in sig på företag som har mellan 20 och 50 anställda.

– Ofta handlar det om företag där ägaren och chefen är en och samma person. När det gäller byggbranschen är det viktigt för oss att fånga upp underentreprenörerna och se hur det fungerar längst ut i entreprenörskedjan, säger Johan Mellnäs.

Det är ingen tillfällighet att Prevent har valt just trä- och möbelbranschen och byggindustrin. Det är två näringar som är bland de mest olycksdrabbade, faktiskt i nivå med utsatta yrkesgrupper som gruvarbetare och poliser.

Martina Hallgren som är råd­givare när det gäller arbetsmiljö och hälsa på TMF säger att ett problem är att chefer och arbetsledare ofta inte är tillräckligt bestämda och tydliga när det gäller med­arbetare som fuskar med säkerheten.

– Det är vanligt att de anställda tar gen­vägar och manipulerar skydd på maskinerna eller att man inte använder personlig skyddsutrustning för att arbetsmomentet ska gå fortare. Om chefen då inte säger till eller inte är tillräckligt bestämd sänder det en signal om att han har godkänt att det är okey att fuska. Det är så man skapar en dålig säkerhetskultur, säger Martina Hallgren.

Den som har tagit fram underlaget för enkätverktyget är Marcus Arvidsson, som arbetar på företaget MTO Säkerhet.

Han har gått igenom den senaste forskningen och utifrån det tillsammans med Johan Mellnäs och parterna formulerat frågorna och skrivit texter som förhoppningsvis ska leda vidare i säkerhets­arbetet.

– Enkäten i sig förändrar inget, det viktiga är att följa upp resultatet med konkreta insatser, säger Marcus Andersson.

Han menar att det inte finns någon standardlösning för att vända en kultur i ett företag där säkerhetsarbetet har hamnat snett.

– Men det finns en regel och det är att förändringsarbetet måste komma uppifrån. Företagsledningens agerande och engagemang är helt avgörande, det är ledningen som sätter ramarna och visar vägen, säger Marcus Andersson.

En av de mest framstående svenska forskarna inom området är Marianne Törner som är knuten till Sahlgrenska akademin vid Göteborgs Universitet och tillika professor vid Högskolan Väst.

Hon forskar kring begreppen säkerhetskultur och säkerhetsklimat, en forskning som tar avstamp i organisationspsykologisk och socialpyskologisk teori och som försöker förklara på vilka grunder vi människor fattar våra beslut.

För att belysa gruppens starka betydelse tar Marianne Törner ett exempel från ett aktuellt forskningsprojekt som hon deltar i.

Där försöker man ta reda på varför danska byggnadsarbetare är mer olycksdrabbade än svenska.

Marianne Törner berättar att när Öresundsbron byggdes så jobbade svenska och danska byggarbetare sida vid sida i samma arbetslag, på samma betongfabriker. Rutiner och procedurer var identiska, men likväl var det fyra gånger fler danskar som skadades.

– Det pekar på att här finns något mer, något som är av en annan karaktär än det mest påtagliga. Det kan handla om utbildning men även om svårfångade kulturella skillnader, säger Marianne Törner.

Ett exempel på en sådan skillnad är att i Danmark ringer lagbasen in folk till större byggprojekt. För att få jobb även nästa gång finns det ett starkt tryck på den enskilde att anpassa sig till kultur och klimat i arbetslaget, en situation som kanske inte främjar ett nytänkande i säker­hetsarbetet.

Det går att dra paralleller till trä- och möbelbranschen som kännetecknas av många mindre och ofta äldre företag med låg personalomsättning. Samman­taget skapar även det starka kul­turer och ett klimat som inte är särskilt förändringsbenäget.

Marianne Törner är ganska ofta ute och håller föreläsningar för chefer och andra praktiker som arbetar med arbetsmiljöfrågor. Hon menar att mottagandet och intresset för hennes forskning kring säkerhetskulturer är mycket stort.

– När jag berättar om mina rön och slutsatser så brukar åhörarna nicka instämmande och hålla med. De ser helheten och får förklaringar till varför det gick på det ena eller andra sättet, säger Marianne Törner.

Att i teorin förstå att det inte räcker enbart med lagar och regler för skapa en säker arbetsmiljö är alltså ganska enkelt. Värre är det att i praktiken skapa en god säkerhetskultur i möbelfabriken eller på bygget.

– Det är genast lite tjorvigare. Det finns inga färdiga åtgärdslistor som någon konsult kan checka av, för att sedan tro att arbetet är klart. Vad som krävs är helt enkelt en genom­gripande analys av den egna organisationen där nyckel­personer från företaget deltar. Det gäller att lära sig jobba på ett nytt sätt och det tar emot, säger Marianne Törner.

En förklaring till att det är trögt kan vara att ett företag som vill arbete seriöst med sitt säkerhetskulturarbete måste börja med dem som bestämmer, från toppen och nedåt i chefs­hierarkin. Detta eftersom anställda drar slutsatser om vad som är prioriterat i organisationen utifrån vad chefen gör, inte vad hon eller han säger.

Personerna i företagsledningen är viktiga eftersom de sätter ramarna för säkerhetsarbetet. Och det ledningen säger måste överensstämma med hur den agerar. Det går inte att säga att arbetsmiljön är ett prioriterat område och samtidigt dra ned på budgeten för viktig skyddsutrustning. Det kan få motsatt effekt på säkerhetskulturen, som riskerar att försämras.

Fakta/Branschprojektet Säkerhetskultur 

• Syftet med projektet är att öka medvetenheten för säkerhets­frågor och hur kulturen på arbetsplatsen påverkar.
• Projektet riktar sig till företag med 20–50 anställda inom bygg-, trä- och möbel­branschen.
• Målgruppen är i första hand chefer och lednings­personer.

Text: Roland Fransson