Glad sommar!

Det sägs att man tenderar att komma ihåg det positiva, vilket bland annat lär resultera i att minnet sorterar bort regndagarna så att det enda man har kvar från barndomssomrarna är solskenet och det varma badvattnet. Eftersom det här numret handlar om arbetsmiljö kom jag att tänka på hur jag har haft det på de ställen jag jobbat. I topp över bästa arbetsmiljön hamnar de två somrar då jag gick omkring på kalhyggen i trakten av Häggsjövik och Skärvången i Jämtland och satte plant – gran och contortatall.

Jag minns förstås att det var slitigt och varmt. Risigt och stenigt, knott och broms – ibland tog tålamodet slut och jag dumpade trettio granplantor i en hålighet under en sten. Men ändå, jäklar vilken härlig miljö att jobba i. Frisk luft, fågelsång, 25 öre per planta, lunchdopp i en tjärn, så trötta att vi frivilligt gick och la oss klockan åtta, upp klockan fem till ännu en härlig dag i naturen.

Jag har blivit så gammal att det här nu är nästan 30 år sedan, ganska lång tid i ett mänskligt perspektiv. I plantornas perspektiv är det ingen ålder alls. Granarna jag planterade behöver kanske 50 år till på sig för att vara mogna för avverkning, den snabbväxande importen contorta kanske blir vuxen tidigare. Jag tänker ibland på de där plantorna, undrar vad som händer när plantor blir plankor. Kanske blir granarna nära fjällmyren så kompakta och starka att de lämpar sig till fönsterkarmar, takstolar eller konferensbord, kanske blir contortan en kvistigt vacker väggpanel.

Slitet är glömt, det sköna med plantsättarjobbet består. Och det häftiga är att granen och contortan får ett ännu längre liv efter avverkningen.

Ha en härlig trä- och möbelsommar!

Peder Edvinsson, redaktör