Utveckling per automatik

I somras slog jag en äng med lie, något som grannarna fnös åt från sina åkgräsklippare och kallade ”grönavågenpräktigt” och ”en återgång till stenåldern”. De har delvis rätt, lien är gammal – på stenåldern hade den blad av flinta eller skiffer och var inget annat än en sensation. Med sitt långa skaft och räckvidd gjorde lien samma jobb som det annars krävdes fem stenålderspersoner med handhållen skära att göra. De fyra som slapp slå gräs ägnade sig åt annat, som att uppfinna hjulet.

Människans uppfinningsrikedom har fortsatt att effektivisera arbetet sedan dess, liebladet blev till exempel minst strået vassare när vi lärde oss hur järnmalm blev stål. Men den största effektiviseringsprocessen startade i England på 1700-talet och spreds ut i världen under det följande århundradet. Ångmaskinen blev en milstolpe i den industriella revolutionen och en annan viktig pjäs var Spinning Jenny, den automatiska spinnrocken. De som tidigare försett väverierna med handspunnen tråd klagade över att jobbet togs ifrån dem, men Spinning Jenny, ångmaskiner och andra apparater var här för att stanna och många arbetare slapp dö i förtid av tunga jobb.

I dag är samhället så fullt av automatiserade processer att vi inte reagerar. Streckkodsläsare i butiken, trafikljus i korsningarna och musik från Spotify – tänk vad svårt det skulle vara för en artist som Beyoncé att åka hem till alla människor som lyssnar på henne om vi inte hade lärt oss att spela in musik och sprida via skivor eller datafiler.

I det här numret tittar vi på automatisering och digitalisering i trä-och möbelindustrin.