Varför väljer inte unga utbildningar som kan ge jobb?

Trä- och möbelindustrin skriker efter arbetskraft. Många unga är arbetslösa. Men yrkesutbildningarna har låg status. Varför? Alexandru Panican, docent på Socialhögskolan i Lund, har intervjuat ungdomar i jakten på ett svar.

Text Ana Udovic

Illustration Rebecca Elfast

I dag är det överlag svårt att få niondeklassare att välja yrkesinriktade gymnasieprogram eller lärlingsutbildningar, inom såväl träteknik som andra yrkesutbildningar. En stor anledning är att femtonåringarna inte ens reflekterar över saken.

– Unga tänker inte alls på kopplingen mellan vald utbildning och framtida etablering på arbetsmarknaden, säger Alexandru Panican, docent på Socialhögskolan i Lund, som nyligen publicerade studien Väljer unga fel? Grundskoleelevers attityder till gymnasievalet.

Alexandru Panican har gjort intervjuer med ungdomar, från fyra olika kommuner i Skåne, som går i nionde klass och som står inför val till gymnasiet.

– Resultatet visade att en dimension utmärker sig som allra viktigast för de som ska välja gymnasium: Att det ska vara roligt. Ordet roligt återkommer ofta. Lärare ska vara roliga, klasskamraterna, även skolbyggnaden ska vara rolig. Viktigast av allt är att innehållet i utbildningen ska vara roligt. Vilket betyder att det ska kopplas till deras egna intressen.

Till och med när ungdomarna får höra att utbildningen de funderar på att välja inte kommer att leda till ett jobb väljer de den utbildningen.

– Det är oroande, för det underbygger det matchningsproblem som existerar på svensk arbetsmarknad i dag och gör att det består, säger Alexandru Panican.

Det är egentligen inte underligt att möjligheten att få jobb inte alls påverkar valet, eftersom niondeklassarna inte utmanas att reflektera över det.

– De menar att de inte pratar om detta hemma överhuvudtaget, men de får heller ingen information kring det i skolan, säger Alexandru Panican.

En tanke som många har kring sitt framtida arbete är att det ska ge en hög inkomst.

– Men när jag frågar dem vad som behövs för att få en bra lön så är svaren inte så tydliga. De kan varken svara på vilket yrke som ger hög löneutveckling och eller vad som krävs för att nå sådana välbetalda yrken.

Att öka informationen i skolan så att fler känner till de branscher där det råder arbetskraftsbrist är en väg att gå – men det skulle förmodligen inte göra så stor skillnad som det ser ut i dag. Studien visar att de ungas beslut var genomtänkta. De framhärdade i att de vill ha en rolig utbildning.

Det som skulle behövas är en förändring i attityden kring yrkesutbildningar – och då framför allt hos de vuxna.

– Som det ser ut i dag förekommer en stor nedvärdering av yrkesutbildningar. Jag märker det hos de unga som väljer yrkesutbildningar – de pratar om sin utbildning i negativa formuleringar, beskriver sig som misslyckade och mindre duktiga och begåvade än de andra, de som väljer teoretiska utbildningar. De kan säga saker som ”För mig finns bara yrkes- eller lärlingsutbildning som alternativ”, säger Alexandru Panican.

Den här attityden förstärks när politiker argumenterar kring yrkesutbildningar som något för dem som är ”skoltrötta” eller inte klarar av skolbänksundervisning.

– Arbetsgivare inom dessa branscher säger att just de skoltrötta eleverna är de inte intresserade av att anställa. Dessutom – kön till yrkesutbildningar blir inte särskilt lång om man påstår att de är för skoltrötta ungdomar.

Den nedvärderade attityden finns också inom skolans värld. Där finns dessutom ett uttalat motstånd.

– Det finns en rädsla i skolans värld för att låta andra aktörer komma in. Man vill inte samarbeta med näringsliv, branschorganisationer eller arbetsgivare och låta dem påverka utbildningarna. I skolan finns en idé om att fostra eleven till att bli den bildade medborgaren, en upplyst person som kan ifrågasätta och argumentera. Att släppa in näringslivets organisationer tror de innebär att de unga endast får lära sig specifika arbetsuppgifter. Men så fungerar det inte alls i exempelvis Schweiz, Österrike och Tyskland, som har väl fungerande lärlingsutbildningar, säger Alexandru Panican.

Skolans representanter vill att de unga ska gå teoretiska program för att ha möjlighet att läsa vidare på högskolan, men alla unga har inte förutsättningar eller intresse för detta.

– Om man slutade tänka negativt kring yrkesutbildningar, som något för skoltrötta, och i stället såg dem som utbildningar som fungerar för ungdomar med en praktisk begåvning, skulle vi kanske få tillbaka den känslan av yrkesstolthet som eleverna på lärlingsutbildningarna i Europa känner.

Politikerna i Sverige har just haft tyska och österrikiska yrkesutbildningar som förebilder eftersom de fungerar bra, men det man sedan har gjort på nationell nivå är inga verkliga förändringar.

– En grundförutsättning för att få lärlingsutbildningar som motsvarar de europeiska är ju att släppa in andra parter – fackföreningar, arbetsgivare och näringslivet – som får påverka utbildningarna. Får de påverka utbildningarna så kommer de också att anställa ungdomarna, det blir ett sätt att trygga kompetensen.

Ett annat förslag Alexandru Panican har är att införa ett nytt ämne för att få unga att börja tänka mer på sin framtida arbetsmarknadsetablering.

– Det vore bra med ett nytt ämne, som utbildnings- och arbetslivskunskap, under de två sista åren i grundskolan. Där kan eleverna få träffa lärare och prata igenom kopplingen mellan utbildningsutbud och arbetskraftsefterfrågan ordentligt i stället för att bara ha ett kort samtal med studie- och yrkesvägledare.

Alexandru Panican

Alexandru Panican tycker inte att politikerna hittills varit benägna att göra de institutionella förändringar som behövs för att unga ska välja utbildningar som ger jobb. Men om ett fungerande system ska skapas krävs både regionala variationer och att man ser till att resurser finns för att uppdatera yrkesutbildningarna – de behöver följa branschernas kompetensbehov med fem- och tioårsperspektiv.

– Det finns en risk med nationella direktiv att man utgår från behov i Stockholm. Men efterfrågan där kan se helt annorlunda ut än efterfrågan i Bromölla, till exempel.

De som ändå väljer lärlingsutbildning har ofta en förälder som inte har högskoleutbildning.

– Den sociala bakgrunden bestämmer många gånger valet av gymnasieprogram. De med högutbildade föräldrar går teoretiska program, men har pappa kört traktor så kan en ung kille säga att han vill göra samma sak. Man väljer att göra det föräldrarna gör, säger Alexandru Panican.

Finns det fler faktorer som gör att unga undviker att välja yrkesutbildningar? Ja, menar Katarina Graffman, doktor i antropologi från analysföretaget Inculture. Hon talar om de stora förändringar som skett de senaste 20–30 åren, inte minst med tanke på internet. Allt finns tillgängligt – underhållning, konsumtionsvaror och information – och ingen behöver ha tråkigt, samtidigt som signalerna i dagens samhälle är att ”alla kan bli det de vill”.

Katarina Graffman

– Jag tror att orsaken till att unga inte rationellt förstår att en viss utbildning inte kommer att ge jobb, hänger ihop med att de har drömmar som är skapade och närda av dagens ökade informationsutbud. Att vi numera kan jämföra oss med hela världen och inte bara med våra närmaste och de som lever i byn omkring oss ger vidgade referensramar, säger hon.

I de ungdomsstudier hon gjort bekräftas Alexandru Panicans bild, att unga vill arbeta med något som är kul och meningsfullt – och många säger att de inte vill jobba så mycket, men de vill tjäna pengar.

– Vanligt är att de drömmer om att hitta på en ny app som de sedan kan sälja dyrt. De är en generation som kräver omväxling, snabba resultat och bekräftelse, säger Katarina Graffman.

Sedan upptäcker de som får jobb att arbetet inte handlar om det de fantiserade om utan mer om tidiga morgnar, långa dagar och en modest lön, åtminstone till en början. Men det behöver inte betyda att de ger upp, understryker Katarina Graffman.

– Hittar de arbetsuppgifter som känns meningsfulla är de lojala – kanske inte till arbetsgivaren men till sina uppgifter, så länge det finns värde i att utföra dem. Där blir roligt detsamma som meningsfullt, skulle jag säga.