FRAMTIDENS DESIGN – Tre formgivare om morgondagens möten

När världen förändras, förändras även våra arbetsplatser och sättet vi ser på dem. Vi har tagit del av ett samtal där tre formgivare – Louise Hederström, Matti Klenell och Jin Kuramoto, som bl.a. jobbar med Offecct – spanar kring morgondagens möten och design i takt med att ny teknik och nya vanor gör entré.

Vilka utmaningar står formgivare för i framtiden?

Louise Hederström tog examen från Beckmans School of Design i Stockholm 1998 och har i dag sin egen studio i Malmö. Hennes kunder inkluderar några av de mest respekterade tillverkningsföretagen inom skandinavisk design, såsom Skagerak och Meze.

Louise: Formgivare har förhoppningsvis alltid tänkt på att en produkt ska ha ett långt liv och nu är det viktigare än någonsin. Utmaningen är att tänka ett steg längre, ett cirkulärt tänk där produkten ingår i ett system som vi inte riktigt ännu vet hur det ska fungera. Därför är det viktigt att vi får vara med under hela processen och för att kunna följa hela kedjan. Vi måste också tänka mer på hur vi använder naturens resurser på ett ansvarsfullt sätt.

Jin: Fram tills nu har världen tagit hänsyn till ekonomisk tillväxt i förhållande till BNP, men nu är det dags att rikta uppmärksamheten mot livskvalitet. Detta har inget att göra med ekonomisk tillväxt utan att i stället känna rikedom i varje individuell person. Formgivare borde vara en del av att sprida dessa nya idéer och perspektiv till världen.

Matti: Min förhoppning med den kris vi befinner oss i är att vi nu också tar chansen att ändra även andra saker i grunden. Kanske är det enklare att genomdriva omvälvande förändringar i en tid när allt ändå är upp och ned än vad det hade varit om allt var som vanligt? Det handlar naturligtvis mycket om att även fokusera på klimatfrågan. Formgivare står inför stora utmaningar i en sådan process där vi måste bli noggrannare, bättre, mer ifrågasättande, mer pådrivande och mer välformulerade än någonsin tidigare. Stora samhällsförändringar innebär också rädsla inför det okända och nya. En viktig uppgift för formgivare i den utvecklingen är att bidra till att göra dessa förändringar begripliga. Formgivare har en väldigt stor uppgift i att göra de samhällsskiften vi har framför oss tilltalande och inspirerande i stället för skrämmande. Framtiden är aldrig en begränsning utan en möjlighet.

Hur påverkas design och hur ska vi agera i den globala kollaps och miljödebatt som pågår?

Matti Klenell utbildade sig till inredningsarkitekt på Konstfack 1999 och startade sin egen designstudio 2000. Klenell rör sig mellan konsthantverk och industridesign och har skapat konstglas såväl som möbler och lampor för massproduktion åt företag som Fontana Arte, Iittala med flera. 2015 fick Klenell hedersuppdraget att ansvara för en del av den nya inredningen på Nationalmuseum i Stockholm.

Matti: Jag tror att den kommer påverkas mycket och inte till det sämre då vi säkerligen kommer gå mot en tid inriktad på kärnvärden och essens. Vi kommer också förmodligen dras åt att arbeta mer i en lokal kontext och jag hoppas att det kommer bli mer fokus på produktutveckling, experimenterande och fördjupning. Agerandet kan också handla om vad man inte gör.

Jin: Efter den industriella revolutionen blev formgivarens roll att massproducera. Idéerna och koncepten spreds genom produkter som distribuerades till de stora massorna. Resultatet av detta är att påverkan på miljön och människorna är enorm. Om vi alla föreställer oss att vi är en del av detta, att vi är en symbios med naturen och genom det perspektivet ser annorlunda på tillvaron, då upptäcker vi att de sociala frågeställningarna tillsammans med vår kunskap kommer att resultera i en stor massrörelse. Jag tror på att kraften i design kan ge människor konkreta idéer för en hållbar värld.

Louise: Här måste vi försöka hitta en ny kalkyl för materialens värde, i dag räknar vi timkostnaden för hantering mer än själva kostnaden som materialet i sig står för när det gäller utsläpp. Vi måste våga ställa dessa mot varandra, tid är inte bara pengar utan betyder också att vi kan spara på naturens resurser, vilket är den största vinsten.

Matti: De närmaste åren kommer vara en tid då saker kommer tillåtas eller tvingas ta längre tid och det är bra. Uppdragsgivare kommer inte ha råd att lansera dåliga produkter bara för att bygga sitt varumärke och här kommer vi alla behöva jobba hårdare.

Louise: Vi ser också värdet av att ha produktionen nära och om den är flexibel kan den hjälpa till när samhället står inför snabba förändringar. Jag hoppas att fler inser att produktion i Sverige och lokal produktion generellt är nödvändig för oss alla.

I vilken riktning går nästa generation? Är det några skillnader i deras beteenden som kommer påverka designen i framtiden?

Louise: Det är en generation som naturligt lever i det digitala, information sprider sig snabbt och medvetenheten är stor. Transparensen finns där och då är hållbarhet och miljötänk något som bara är självklart. Att dela och låna av varandra är ingen grej, så den cirkulära ekonomin har redan fått fäste. Det individuella uttrycket och kreativitet är också viktigt och det tillsammans med intresset för nya material kommer att öppna upp för bättre lösningar.

Jin Kuramoto tog examen vid Kanazawa College of Art 1999 och grundade sin egen studio i Tokyo 2008. Studion applicerar sin innovativa designfilosofi på produkter för företag på marknaderna för möbler, hemelektronik, bilar och dagligvaror. Bland studions uppdragsgivare finns företag som Arflex Japan, Toyota, Nikon, Audio-Technica och Honda.

Jin: Jag tror att det är en kombination. Vårt tänkande påverkas mycket av det vi har naturligt runtomkring oss så som kultur, samhälle och religiösa rörelser. Tänk dig att du sitter mitt i en flodfåra med framrusande vatten på alla sidor som är svår att hålla emot. Vi har inget val mer än att känna in den naturliga kraften med kroppen, ge efter och samarbeta. Rörelsen och kraften kommer att påverka dig undermedvetet i ditt dagliga liv.

Matti: Det känns som om det är tid för en radikal föryngring av samhället. Mycket har gått i samma hjulspår väldigt länge och människor som är orädda för det oprövade och ser saker med nya ögon behövs mer än någonsin. Miljörörelsen är väldigt stark bland unga vuxna i dag och jag hoppas att det blir synligt inom design och produktion snart. Så är ännu inte fallet, men det kommer och det innebär större förändringar än naturliga materialval och löst prat om tidlöshet vilket ju alla någonstans vet är undanflykter i brist på kunskap. Nästa generation kommer påverka försäljningskedjor, materialutveckling och hur vi gestaltar och använder det offentliga och privata rummet utifrån helt andra referensramar än vad vi har i dag. Jag har gott hopp och hoppas också få vara med att bidra till detta.

Hur ser du som formgivare på nya trender? Vart är du på väg?

Matti: Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt just nu. De senaste månadernas utveckling har kastat upp allt i luften och nu försöker jag förstå var alla bitar kan tänkas landa vilket jag förstås inte har en aning om. Som formgivare och människa är jag dock dålig på att bara sitta still. Jag vill göra saker och jag har ett uttrycksbehov så i avvaktan på att världen skall hitta sig själv igen i någon form verkar jag vara på väg mot ett arbetssätt där jag själv tar större helhetsansvar. Kommersiellt är flera av projekten jag jobbar med nu kanske tveksamma men de innehåller mycket experimentlust och har högre konstnärlig höjd. Det är faktiskt väldigt befriande och kanske en god sak som allt som nu pågår för med sig.

Jin: Att byta perspektiv är vad formgivaren bör göra. Huruvida en diamant är värdefull eller ej beror på ur vilket perspektiv vi ser den. I dag är den nya generationen mer tveksam och skeptisk till trender som bara bygger på ekonomisk tillväxt. Den nya generationen bortser från materiella ting och ser mest till själslig rikedom. Det kan verka tillbakablickande och gammaldags men betydelsen av det som pågår nu är alarmerande.

Louise: Jag är generellt extremt trött på kortsiktiga beslut. Det blir så tydligt i sådana här tider att vi måste tänka ett steg längre och inte bara fokusera på vad kvartalsrapporten säger. Ska vi få till en hållbar förändring måste vi tänka långsiktigt. Jag kommer fortsätta med att jobba med lokal produktion så mycket det är möjligt. Jobba mer med spillmaterial och återvunna material. Formmässigt hittar jag som alltid stöd i naturen